Nu ljuger jag lite...

Det kommer inte alls komma ett jättekort inlägg där jag är allmänt lycklig över bostad, för det fungerar inte så. Det fungerar faktiskt så här:

När Sannie sitter på bussen mot Kalmar (där hon senare ska ta bussen till Byxelkrok)ringer mobilen, det är pappa som berättar att jag fått brev från studentbostäder och i brevet finns det kontrakt till bostaden som ligger under intresseanmälningar. Vi kommer fram till att Anton får åka upp till Byxelkrok nästa dag och överlämna detta brev.

Idag fick Sannie brevet och hennes oroliga natur triggas i gång direkt även om allt som står borde vara självklart. Men efter att har pratat med en SHare, ringt sin bror och ringt Maddies pojkvän kommer hon fram till det hon trott hela tiden. Ändå vill inte Sannie tro att det räcker, men hon har bestämt sig i alla fall, nu gör jag så här, sen får det brista eller bära.

Okej, nu är det faktiskt första gången min stuga är riktigt stökig, men det beror på all min tid går åt tankeverksamhet. Stugan har blivit ett slagfält av en röra som ändå håller en ordning. I soffan ligger anteckingarna till Shirl och svar på inbjudan. Framför mig står odiskade tallrikar som sällskapar med ett kuvert som innehåller två påskrivna kontrakt, i ett usb-minne bredvid mig har jag antagningsbeskedet redo. På sängen ligger en liten mapp med min första hyra som ska betalas, för de antar ju självklart att jag vill ha rummet... Vilket jag tycker är väldigt smart av dem.

Sannie tänker på bostaden, på shirl, på CSN och ska snart betala de andra räkningarna som väntar. Det känns ändå som jag har koll nu. Fast de största problemen jag har är oftast vad jag ska ha för kläder för dagen, inte så konstigt när man har hjärnan på annat håll.

//Sannie