19 juli 2010

Inte lätt, men ni gör att jag kan andas!

Sen jag skrev senast har det hänt mycket, väldigt mycket! Fick virus på datorn, men det löstes snabbt av fixar-Joseph. Inte bara tog han bort viruset, han gav mig en helt ny dator och även om de inte velat fungera normalt i början så kan gott och väl säga att Ubuntu är väldigt trevligt att använda. Så ett stort tack till honom för att han verkligen tyckte det var roligt att hjälpa mig och dessutom att vi kunde ha en trevlig stund efter genom att traska in till fina staden och äta krossad is(närmsta smälta snö jag kommer i närheten nu i sommar. ;D)

Men som sagt allt har ju inte flytit på, i Fredags när jag kom tillbaka till Öland var min kära mini-cykel stulen. Det var länge sedan jag var så förbannad, men tur att det finns snällt folk som förstår att man inte har det lätt. Går allt vägen kommer en annan mini-cykel stå och vänta på mig på Tisdag när jag kommer tillbaka Öland igen (är ju i Kalmar igen). När jag kände mig nere över det som hänt med cykeln, så kände jag mig stressad och när jag satt i kassan hamnade min tankar på annat håll. När jag senare klämde handen i rullbandet, blev det förmycket och jag började gråta för allra första gången i kassan. Allt med bostad i Linköping och allt som ska fixas innan dess är mycket och jag vet varken bak eller fram på den saken. Dagen var helt enkelt skit och jag avslutade den med att spilla ut en hel bunke med tvål i stugan, äckligt jobbigt att behöva torka upp.

Lördagen började inte heller bra då jag vaknade när jag tänkt gå till jobbet, tja, tackvare idioten som stal min cykel tar det 30 min att ta sig till jobbet. Var ganska lugnt ändå, sen var det bara mysigt när butiken slocknade under åskvädret!

Idag har bara varit positiv. Kom till jobbet 10 min tidigare, kunde slappa innan öppningen och tjejen jag arbetar med var mycket trevlig att prata med. Tog en fika innan jag tog bussen till Kalmar och pratade med några trevliga främlingar som kände igen mig från kassan! Kom till Kalmar och drog till spellokalen där Joseph var och så fixade vi min dator och när det var klart så spelade vi ett mycket roligt spel som jag tyvärr inte hann spela klart!

Som sagt mycket som hänt senaste tiden och en hel del humörsvängningar, men det är då det känns bra att ha vännerna där som man kan prata med! Det är otroligt lugnade, så tja ett stort, stort tack till er.

//Sannie

Inga kommentarer: