29 sep. 2010

Vart försvinner tiden egentligen?

Var det inte helg nyss? Jo det var det och i morgon ska jag packa för den kommande helgen och resa till Mönsterås. Förra helgen var väldigt mysig, vi spontan bestämde att jag skulle bjuda på Spenatsoppa. Så jag åkte in till stan och mötte upp Maddie som tagit tåget, Robert som tagit bilen och David som åkt 20 min innan mig. Varför jag gjorde det? Jag hade en känsla av att Robert skulle köra vilse och kunde inte stå ut med att sitta och vänta medan de cirklade runt i Linköping. Gissa vem som hade rätt och istället fick många trevliga skratt i bilen med ett alldelse underbart gäng människor?

Det tråkiga var ju såklart att helgen tog slut alldelse för fort, så snart vinkade David och jag av våra respektive för att återgå till det hårda studentlivet. Det som är bra är att Robert numera har internet igen så vi kan skriva på skype.

Men tja, praktiken är typ över... Jag har blivit betygsatt för denna omgången, och det var underbart när handledaren sa att jag gärna fick komma tillbaka. Något jag även gjorde önskemål inför nästa praktikperiod som är till våren. I morgon är det lite lektioner, men på Fredag är det bara skoljogg, sen är sista veckan avklarad och jag slutar redan 11.20 och kan ta tåget mot Västervik 11.45, som är framme 12.45 och sedan byta till buss som går från Västervik 13.00 och är framme i Mönsterås 15.00. Sen blir det mys för hela slanten och fira att jag varit duktig och lyckats stiga upp 05.00 i två veckor, men även att jag äntligen får mitt CSN!

Nästa vecka ska jag uppskatta sängen lite mer, försöka få tid att kolla mina knän och ta skolan mer seriöst än någonsin.

Ha det bäst

//Sannie

24 sep. 2010

Myes :)

Sen föll stenen från bröstet och Sannie började nästan gråta av lättnad, det blev pengar trots allt. Jag vet inte vad det varit med den här dagen, men det har helt klart varit en bra dag, en turdag kanske?

Har ju praktiserat hela veckan, kändes som om jag var döende i Måndags när jag kämpade mig upp klockan 05.00. Men lyckades ta mig till bussen som gick från Resecentrum och fick 40 min sovstund innan vi praktikanter var framme. Jag och Katarina mötte upp våran handledare, som tidigt aktiverade oss bland eleverna vilket var trevligt och jag kände mig i alla fall hemma ganska snabbt. Tror Katarina var hemma ännu snabbare, hon kommer lätt bli en grymt bra lärare! Första dagen slutade med huvudvärk, men det var en glad Sannie som somnade på bussen tillbaka. Sedan blev det inte så mycket fritid hemma i bostaden, var ganska seg och somnade direkt när jag lagt huvudet på kudden.

Tisdagen var också pest och pina att stiga upp, och även Onsdagen då jag var så trött att jag fick för mig att jag var i Liseberg istället för Åtvidaberg när jag vaknade på bussen. Men igår vände det och det var faktiskt ovanligt lätt att stiga upp. Samma har det varit idag, och nu fungerar man t.o.m som människa efter praktikens slut för dagen.

Praktikten i sig fungerar väldigt bra, känns som lärare är något jag verkligen vill satsa på. Inte en tråkig stund, och vår handledare ger oss fler ansvarsområden än vi först räknat med vilket är toppen då vi verkligen får något av det. Hade ett lektionsmoment framme vid tavlan första gången igår, vilket var nervöst, men jag fick beröm av handledaren sedan och hon sa att jag visade upp en självsäkerhet och kunde hålla ett lugnt tempo framför klassen. Snacka om egoboost för min del och nu ser jag verkligen fram emot de sakerna jag ska göra nästa vecka. Det kommer vara väldigt sorgligt på fredag nästa vecka när praktiken tar slut och man måste återgå till det vanliga pluggandet igen.

Fast okej, jag gillar verkligen att det är helg nu, känns välförtjänt och tja även om det nu känns okej att stiga upp 05.00, så ser jag framemot att kunna sova tills jag vaknar av mig själv. Sedan är det en mysig helg i sig, om bara några timmar kommer Robert hit och vi ska äta spenatsoppa ikväll och mysa hela helgen och fira att jag fått CSN. Det känns otroligt att det idag är exakt två månader sedan vi träffades, känns som jag känt honom längre än så. Men i alla fall, eftersom vi inte har något officiellt datum när vi blev ett par så blir det väl till att fira dagen vi träffades vi har ju ändå varit fästa vi varandra sen dess.

Det roliga tar inte slut där, även Maddie kommer ju upp till Linköping så helgen är ett enda stort lyckorus eller vad man ska säga. Som sagt dagen har varit ovanligt lyckad, började med en morgon som inte var fullt lika kall som tidigare mornar, solen har skinit och jag fick åka längst fram på en sådan där dubbelbuss för första gången någonsin... En sådan där grej man velat göra sen första gången man såg en sådan buss... GAH, vad livet kan vara skönt i bland alltså!

//Sannie

20 sep. 2010

Update

Haft en underbar helg och tja som läget ser ut nu kanske det inte är konstigt att jag föredrar Kalmar och tryggheten.

I Torsdags fick jag veta min praktikplats, det var bra, dessutom får jag vara i samma klass som en jag gick i samma nolle-p-grupp med, det gillar vi också. Direkt efter informationen tog jag tåget till Blomstermåla och blev mött av en skitig pojkvän som precis slutat jobba för dagen, det gillar vi också! Fick även träffa en del av hans familj, vilket också var mys! När vi senare kom hem till hans lägenhet var det jag som lagade mat och fixade och donade, tyckte han förtjänade det efter en vecka med massor övertid på jobbet.

På Fredagen så bar det av till Söderåkra när Robert slutat jobbet, fast först åkte vi till Polisen som hade stängt. Tycker det är lite dåligt att de stänger 15.00 nästan varje dag, men tja de kanske ha en bra anledning till det? Väl hemma blev det kramkalas, saknat familjen som jag vet inte vad! Jag hoppas CSN löser sig så jag kan åka neråt lite oftare, även om det frestar lite att komma ner permanent när det hela tiden strular här uppe. Fast jag gillar Linköping och alla de underbara människor jag träffat här, så det är ju inte pest och pina att bo här om man säger så. Fast det är fruktansvärt jobbigt att behöva säga hej då till Robert hela tiden.

Mamma kom hem med biljetter för fotboll, så på Lördagen så körde Robert pappa och mig till Fredriksskans och sen åkte han vidare till Maddies lägenhet och umgicks med David. Fotbollen var awesome, redan efter sex minuter tog KFF ledningen mot Gais. Satt vid A-läktaren och fick se det grymt snygga målet som Dauda nickade in på nära håll. Matchen slutade 3-1 till Kalmar, snacka om att det var värt att sitta med dygnsura fötter! Det var en glad Sannie som blev upphämtad av Robert för att åka till Maddies lägenhet!

Maddies lägenhet var otroligt mysig, lite avis på att det är hennes alldelse egna bostad, men samtidigt så finns det få som förtjänar det lika mycket som Maddie gör. Fick även ett par torra strumpor av Maddie, god majs och en mysig soffa att kryp upp i.

Söndagen var lite dyster, visste såklart att hemfärden väntade och efter ytterligare ett misslyckat försök att få tag i Polispapper så fick jag kasta mig på tåget i stress och hann bara med en snabb puss från Robert. Det var inte roligt och känslorna svämmade över och jag hade svårt att hålla tårarna inne hela resan till Linköping. Första jag gjorde när jag kom fram var kasta in packningen på rummet och stack sedan för att rösta, sen handla mat, äta mat, söndagsfika och valvaka... Vi vet ju hur det slutade och jag är besviken och arg, borgare och SD pfft Sverige, jag trodde ni visste bättre. Tur har jag bra vänner på FB, då nästan alla tycker som jag och vi kan vara bittra tillsammans.

Vad väntar i morgon då? Ska upp om fyra timmar, ska ta buss till Åtvid och förhoppningsvis börja min VFU. Ska ta bussen från Ryd vid 06.00 och bussen från Resecentrum går vid 06.35. Vi får se när jag kommer tillbaka, men jag ska iaf prata med en annan tjej från Nolle-P-gruppen som förmodligen ska flytta hit under veckan. Hon ska bo här tills hon hittat eget, ev. hyra andra hand om jag inte får CSN.

Det var nog allt, ska dö lite i sängen nu. Godnatt.

//Sannie

18 sep. 2010

Mitt val

Den 19:e är det mitt första val och det är första gången jag har chans att påverka. Jag är säker på vad jag vill rösta och det är rött för mig, men tja främst för oss.

Det handlar inte om att vi ska leva på bidrag och bara flyta fram, det handlar om att VARJE människa ska få en chans att leva. Vi ska må bra och inte styras av något jävla idela vi ändå inte kan leva upp till. För vi ska inte krascha halvägs till välfärd och se några som aldrig upplevt smärta njuta av livet för att vi slitit själen ur oss för. Det får inte bli en norm att uppnå ett ideal som vi ser, när vi lever ett helt annat liv.

Rösta inte för dem som har det bra, rösta för dina medmänniskor och splittra förhelvete inte Sverige!

Och tja, vi älskar Sverige och det kan inte några rasistiska svin eller lilberalidoter ta ifrån oss.

//Sannie

14 sep. 2010

Från en väldigt trött Sannie...

Argh, mitt högra knä har strulat hela dagen och gör satans så ont, värsta var det när vänstra knät började strejka efter seminariumet idag så jag typ inte kunde röra mig. Måste kolla upp det, men jag får skjuta upp det tills CSN fixat sig (eller i värsta fall skitit sig, kan ju alltid gå tillbaka till AF. >_<). Det är typ tredje gången jag skjuter upp det, först var det för att jag var pank, andra gången för att jag åkte till Öland för att jobba och nu för att jag är en student utan bidrag och snart är pank. Just nu är det svårt att tänka på allt, och jag har en tendens att tänka på allt när jag tex. egentligen borde sova... Vilket gör att jag ständigt är trött och jag har hamnat i en ond cirkel. BLÄ!

Men vet ni vad, jag ska faktiskt göra något extra roligt i helgen! Jag ska åka ner fina Kalmar, eller på Torsdag åker jag till Mönsterås och Robert. Sen på Fredag åker vi till Söderåkra för att hälsa på familjen, vilket ska bli underbart, inte sett dem på en månad. Det roliga tar inte slut där, på Lördag ska vi checka in Maddies lägenhet, och såklart träffa Maddie. Kommer bli en AWESOME HELG. Tror det är det jag behöver, lite allmänt pepp som jag tror jag behöver för att orka med mig själv just nu. Nu tummar vi på att allt det dumma vänder, att CSN fixa sig, att jag kan kolla mina knän och få hjälp och jag kan sova igen så jag kan ge 100% när det gäller mina studier!

//Sannie

7 sep. 2010

Vad jag lärt mig...

Okej... Så här ligger det till, jag har precis fått smaka på universitetets hårda liv och jag ska göra allt i min makt för att inte hamna i den här sitsen igen. Om ca tre timmar har jag varit vaken i 24 timmar, och jag skrev nyligen en referenslista till min essä och har nu bestämt mig för att det får duga. Jag gillar innehållet i min, speciell mina egna slutsatser, men meningen med den här uppgiften var nog snarare att skriva på akademiskt vis som jag inte riktigt har koll på än. Tex. jag har problem med citat, referenser och att peka ut dem i mina texter. Jag menar det var det jag föll på i nationella B där det materialet låg på VG/MVG medan jag tankspridd som jag är glömmer citera de där gångerna och slutliga resultatet på NP var IG i två av tre delar... Visserligen fick jag VG i slutbetyg, men hade jag bara citerat hade jag förmodligen höjt mig.

Okej, det var kritiken på mitt arbeta, den egentliga anledningen till varför det tog tid var för att jag hade svårt att hitta ett ämne att skriva om. Sedan när man väl har ett ämne ska man bara få de där första orden att lossna, sen vart det åka av och med tanke på hur j*vla trött jag varit hela natten kan jag inte riktigt förstå att jag faktiskt lyckades.

Hela gårdagen var ett stort olycksfall om man bortser från att Maddie kom hit och jag kunde prata massor med skola med henne och utnyttja henne i mitt skolarbete. Dock hade jag totalt skrivkramp, yrade runt som en dåre i rummet och visste inte riktigt vart jag skulle börja. Dessutom bestämde sig den typ tre meter långa gardinstången att trilla rakt ner i huvudet på mig under tiden jag försökte fixa fram lite användbart material till mitt arbete. Maddie sa att min min var oslagbar, ni vet den där... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, jag valde att skratta och jag skratta fortfarande trots huvudvärk och bula.

Vad jag ska göra idag? Om 1 ½ timme ska jag till campus för seminarium, sedan vid 12 ska jag fixa mitt dokument och skicka över det till min tutor. Vet ni vad jag ska göra sen? Jag ska slappa med Maddie och prata om annat än skola, för det har jag inte hunnit idag och jag har inte varit vidare underhållande sällskap. Vet ni vad jag ska göra sen? Slappa tills jag däckar (tidigt) och sedan ska jag försöka att aldrig sätta mig i sitsen där jag behöver sitta uppe hela natten. Jag ska skaffa mig bättre sovvanor och aldrig mer skjuta upp något... Säkert... Uh... Jag måste... Sova är så underskattat...

//Sannie

4 sep. 2010

Avslutningssittning

Fick sms från fadder på morgonen att idag ska nollan bli etta, vilket är både bra och dåligt. Bra på det sättet att jag äntligen kanske kan bli lite piggare, lite mer saker gjorde osv. Dåligt då två veckors underbar Nolle-P tar slut, ingen aning om hur det kommer bli efter, men förhoppningsvis bra och såklart hänger det ju på CSN... Men jag försöker att inte tänka på det, även om det är ett stort stressmoment.

Ska snart börja göra i ordning mig och tja är inte jätteglad över att jag ska ha klänning ikväll. Klänning är snyggt såklart, men jag har svårt att bära en, sedan bara den grejen att välja rätt klänning för rätt tillfälle är sjukt jobbigt. Jag dock bestämt mig för min lila prickiga sak, som förmodligen kommer vara helt fel, men jag tänker att jag helt enkelt inte har något annat val. Har en vit klänning, men ju mer folk jag pratat med ju mer fel känns den så tja, lila blir det... Kommer se ut som en blandning av en disneyprinsessa och pop-flicka.

Jag är helt ärligt skit trött trots att jag vaknade av mig själv och inte kunde somna om...

//Sannie

2 sep. 2010

Finns inte...

Ringde till ungdomsmottagningen i Kalmar idag, vilket helt klart var ett steg i rätt riktning. För det första var det skönt att för en gångs skulle bli väl bemött, men det kan iofs bero på att jag pratade med en kurator, men tja för andra finns det ju egentligen ingen anledning att bete sig illa. Det enda som strulade var att de inte längre hade några journaler på mig, det var som om jag aldrig varit där vilket jag varit i både syfte för kurator och annat, men absolut inget fanns där.

Vad jag misstänker är att det antingen sprungit vilse, eller hamnat här i Linköping vilket inte direkt fyller någon funktion om de inte kan vara i kontakt med Kalmar då de inte har mina journaler. Hon jag pratade med skulle i alla fall försöka få tag i dem, blir det mer strul så kommer hon ringa.

En annan sak som irriterar mig ju längre det här går är att CSN inte sammarbetar med skolorna överhuvudtaget, visst att människor utnyttjar systemet, men varför ska vi som bara vill ha den där andra chansen i livet bli lidande? Det är inte bara jag som har problem, bara i min grupp är vi några stycken. Det här håller inte, något håller på att gå helt galet med CSN och de borde se över en hel del.

Som det är nu kretsar mina tankar kring CSN och skola, hinner inte riktigt vara människa och känner mig bara väldigt anonym och ensam när jag ringer runt och identfierar mig med mitt personnummer.

//Sannie

CSN kan dra åt....

Alltså jag blir så sur, tre veckor bara för att meddela att de saknar uppgifter och i det här fallet ett intyg från kuratorn jag var och pratade med. Jag är trött på att vara ett specialfall, jag är trött på att må dåligt, för jag vet och har vetat sedan åttonde klass att ingen förutom väl insatta tar det på allvar.

Jag vet inte hur lyckades efter högstadiet, men någonstans lyckades jag klättra upp bara för att trilla tillbaka efter gymnasiet under tiden jag gick KY. Hur jag än försöker gå vidare och lägga det bakom mig så kommer det tillbaka och slår mig i ansiktet. Skillnaden idag är att jag kan prata om det, att jag har människor nära som vet, men samtidigt är det inte det jag vill ge till dem och tja att upprepa det förflutna tär på en.

//Sannie