30 juni 2009

Mitt tråkiga liv.

När man börjar vid 15 så tar man sovmorgon till 11 ibland och då äter man frukost, sen så vid 13 äter man lunch och så plötsligt är det dags att åka till jobbet. Sen jobbar man antingen till 20 eller 21, och så har plötsligt hela dagen gått. I går var en sådan dag, i dag är det de också. Men i morgon och på Torsdag är jag ledig. Sen så kommer en del av min familia i morgon: Mamma, Pappa och Anton. Bara Fredrik och Marcus som saknas. Men jag ska städa lite i kväll, även om det inte är speciellt stökigt. Lite kläder som ligger framme som jag ska plocka undan bara, dammsuga lite för att det är hygeniskt helt enkelt.

Nja, det händer inte så mycket intressant egentligen. Jag har roligt, men sitter här på Öland än så länge pank och läser om massor trevliga festivaler jag missar. Men visst är det helt okej här, och det är sjukt att det är Juli i morgon.

//Sanna

29 juni 2009

Mat

Ska laga mat nu och betala räkning tänkte jag. Spisen är slö, så det tar ca 100 år innan den blir varm, sedan kan man typ ha högsta från början och hinna steka saker innan det blir för varmt att det bränns vid. Men idag blir det blodpudding, det tycker jag är gott och går väldigt snabbt att steka till om man är som jag som inte orkar göra vettiga saker. Fast samtidigt vill jag inte ställa mig och koka nudlar eller äta micromat så jag får skärpa mig. Måste planera hur jag ska äta de närmst dagarna. Blir väl någon köttfärssås antar jag.

//Sanna

28 juni 2009

Trött

Dagen började med tecknad film innan jag tog bussen till Kalmar, där jag senare tog bussen upp till Byxelkrok. Kom fram vid 14 tiden, och då var jag vrålhungrig eftersom jag inte ätit sen 7-tiden. Darrade i hela kroppen och höll på svimma så jag fick be tjejerna att sitta en stund i kassan så jag fick äta. Men jobbade till 20.00 idag, fast kunderna verkade vilja att vi skulle jobba över. Kl 20.15 lämnade de sista affären. Sen kom jag därifrån vid 20.30.

Inte överdrivet intressant egentligen, fast det ha varit en sådan där dag då jag gjort massor med små misstag som får en att se okunnig ut utan att man ställer till det. Tex. plockar upp en 50 lapp fast kunde bara ska ha 20 tillbaka osv. Men jag har varit svinigt trött och jag lyckades inte speciellt bra med att sova på bussen upp.

Men nu sitter jag i sängen som jag alltid gör, just nu skriver jag med min äldsta internetkontakt om man bortser från Anna i Luleå. Det är kul att vi båda har varandra på msn fortfarande och han fortfarande får för sig att höra av sig.

//Sannie

Blurr

Jag ska upp kl 07.30, så jag borde sova men nu är det fel på min naturliga sovklocka igen. Det var faktiskt skönt att vara trött vid 22-tiden, synd att det inte varade längre än typ fem dagar. Men jag ska tillbaka till Öland igen, så jag lär sova på busssen. Jag har faktiskt inte gjort något vettigt under min tid hemma, idag har jag bara solat, ätit god mat och varit ute och gått. Men viktigast var att hämta mina anteckingar, men jag måste skärpa mig denna veckan för Måndag den 6/7 så måste jag lämna in mitt examensarbete. Sedan måste jag nog sätta upp stora lappar i stugan där det står att jag måste skicka in mina LIA-uppgifter från första LIAN. De har varit färdiga sen dess, men jag kan ändå inte få tummen ur röven och skicka iväg dem.

Nej jag ska faktiskt kolla igenom anteckingarna nu så jag får med mig allt, och inte får med mig förmycket. Sedan ska jag sova.

Natti Natti

//Sannie

26 juni 2009

Chock

Det första min chef sa till mig när jag kom till jobbet idag var: "Michael Jackson är död" och jag blev såklart chockad och ledsen. Även om han var långt ifrån det han en gång var så betyder själva fenomenet Michael Jackson otroligt mycket för mig. Det är verkligen i klass med Elvis död, speciellt för oss som föddes in i det hela och han alltid funnits där. Jag vet inte hur många gånger jag suttit hemma hos min kusin och tittat videon till Thriller för att den var så häftigt, eller bara dansat här hemma till någon av hans låtar. Nej det känns riktigt skumt, och det är fler som känner så här. Öppna precis vilken blogg som helst nästan (med lite bakom pannbenet)så har alla en åsikt.

Sedan finns det ju mycket att diskutera om det, vad som verkligen hände. Sedan så var det en på jobbet som redan hade teori om att han inte var död utan att han gått under jorden och fortfarande lever min inte "orkar" en sista turne. Sedan tycker jag man kan diskutera andra kändisar hälsa, de borde ju se det här som en varning det är fler än Michael som har dödsdom redan vid 50 års ålder.

Men vila i frid King of Pop

//Sannie

Kärlek mitt i natten

Yepp, klockan är snart 04.00 och jag ska upp 07.00, men jag kan verkligen inte sova. Istället har jag suttit och tittat på Nana hela natten, och såklart så kom jag till mitt favoritstället där Hachi och Nobu tar kärleken de har till varandra på allvar. Yes, jag blev så sentimental så jag var tvungen att ta screenshot och lägga upp på bilddagboken, för att sedan citera min favoritdel där Nobu i en mening förklara att han är beredd på att kämpa för Hachi (Fast han är ett asshole och fegar ut senare). Men de få kapitel Hachi och Nobu får tillsammans är tillräckligt för mig att tro att de är menade för varandra, och att det är äkta kärlek. Den kärleken jag tror på som romantiker, och jag själv vill uppleva. Samma kärlek som Nana har till Ren, fast jag känner mer för Hachi och Nobu eftersom de inte får varandra. Fast sen det som hänt i mangan, så känner jag ganska mycket för Nana också. Knepigt. Men jag vill ha den där kärleksförklaringen, fast utan allt trubbel såklart. Fast gärna dramatiskt och bländande.

Nah, måste nog sova lite. Men jag lär ändå få höra att jag se trött ut av allt och alla på ICA. Blir nog inga killar som flörtar med mig idag inte, de gillar inte zombiesar. Men jag har sovit så mycket på senaste tiden, så det är nog därför jag är så pigg.

Natti Natti

//Sannie

22 juni 2009

Trött som fan

Sitter trött och väntar på att solen ska gå ner, förhoppnings släpper min huvudvärk då. Sedan är jag förbannat trött (som nämnt tidigare) trots att jag gick och la mig vid halv tolv och vaknade vid tolv idag. Kanske blir man trött av att göra ingenting, även om det inte borde vara så. Dagens guldkorn är i alla fall de minuterna jag orkade sitta still nere vid Byxelkroks strand och de fina kommentarerna jag fått på mina dikter.

Vill att det ska hända något, man får mer livsenergi då. Så kanske jag orkar göra mitt examensarbete som kanske redan skulle varit inne. Fan vad jag är misslyckad. Pank, lat och saknar motivation.

//Sanna

21 juni 2009

Öland

Det är Söndag, fast det inte känns som en. För uppe på Öland finns det inga namngivna dagar utan bara dagar man jobbar och dagar man är lediga. Ev dagar man festar på, men det är inte fören nästa vecka antar jag. Veckor finns det, och man har också en jäkla koll på vilken vecka det är. Det är vecka 25 idag, i morgon börjar vecka 26. Jag har den turen/oturen att vara ledig i tre dagar, så idag är jag ledig, i morgon och dagen efter det.

Just nu lever jag långt ifrån lyxliv, jag äger ynka 9kr. Tur har jag ett föråd så jag överlever tills mitten av nästa vecka då jag får mitt studiebidrag. Om det kommer in en tidig lön så åker jag hem en sväng på Söndag, okej jag ljög lite. Löningsdagar och hemfärdsdagar har namn.

I morgon så måste jag börja skriva på mitt examensarbete, men jag känner mig ganska misslyckad så någon motivation till att börja finns inte. Jag har inte ens ångest över det, jag är en ganska tragisk figur.

Annars så drömmer jag om pojkar, om pojken jag vill ha tillbaka. Om en pojke som ska hjälpa mig gå vidare. En eventuell sommarflirt. Ja, jag vill uppleva heta känslor igen, såklart en sådan kille jag fantiserar om. Min drömkille finns ju uppritad i huvudet, men om jag någonsin kommer finna honom är väldigt osäkert. Jag trodde jag hittat honom när jag blev tillsammans med Stefan för jag gick verkligen helhjärtat in på det och bortsåg många av hans brister tillockmed, om man nu ska kalla det brister det är väl bara mänskligt. Nej det brast egentligen bara när han inte hade känslor för mig, förmodligen var jag för olik honom. Jag tror det har med att jag har väldigt svårt att ge 100% av mig själv när jag blivit tillsammans med någon. Jag tar alltid det säkra framför det osäkra även om jag hade haft mycket att vinna på att inte vara så jävla osäker jämt.

Tack för mig

//Sanna

17 juni 2009

Sommar

Klockan är inte alls mycket, men jag kan ju inte precis säga att jag varit duktig och stigit upp tidigt. Nej jag har faktiskt inte gått och lagt mig än, och lär inte göra det heller. Fast jag ska inte göra mer än att förflytta mig och min garderob till Öland, jag ser framemot att få börja jobba och tjäna pengar. Jag ser även framemot att ha den där sommaren på Öland, som för det mesta är regnig men har sina guldkorn. Förra sommaren var det riktigt mycket action, hade hela tre olika cyklar under tiden jag bodde där. Min alldelse egna nästan oanvända cykel som blev stulen, den rosa som var en rullande dödsmaskin och så mammas cykel som jag ska ha även denna sommaren.

När jag flyttat in min saker så blir det en tur till affären för att planera hur jag ska jobba denna veckan och för att inhandla saker jag lär behöva. Sedan ska jag bara njuta, och om vädret tillåter så ska jag ta en promenad i skogen. Annars så ska jag skriva mycket denna sommaren har jag bestämt. Så jag ska hitta något bra ställde där jag kan låta fingrarna dansa över tangentbordet samtidigt som fantasi får flöda fritt.

Vad jag gör nu? Jag sitter typ och väntar på att pappa ska komma hem och hämta mig och min saker. Lite nervös är jag för idag kör han upp för att få busskörkort, och för min familj betyder det väldigt mycket. Jag tycker min pappa förtjänar det, speciellt nu när han fått chansen. Nu lär han kunna jobba med något som han trivs med, och något han är riktigt duktig på. Förhoppningsvis vet vi vid tio tiden om han lyckats. Annars är det bara att försöka igen, för han kan det och det enda som kan sätta stopp för honom är hans nerver.

Jag vet fortfarande inte om mitt internet kommer funka på Öland, men vi håller tummarna. Men om jag inte hör av mig här så beror det på att det inte funkar och det vore väldigt, väldigt tråkigt. Fast jag är nästan säker på att det kommer funka inne vid "centrum" så jag kan alltid cykla dit och sätta mig busskuren ifall jag för abstinens.

See ya

//Sannie

14 juni 2009

Nu sitter jag i Sthlm på bussterminalen, det var inte så hemskt som jag fruktade att det skulle vara. Men det är typ första gången jag är alldelse ensam sedan förra lördagen. Är man med en kompis så umgås man ju med varandra hela tiden, nu kommer det bli mycket tid för mig själv även om jag är hemma. Jag ska alltså tillbaka till verkligheten, och kanske inse på fullt allvar vad det är som har hänt. Allt känns så osannolikt eftersom min känslor fortfarande skuttar hej villt så fort jag tänker på honom. När jag väl sitter på bussen kunde det lika gärna varit resan till sthlm som jag varit på.

Jag tycker om Sthlm, och även om jag har vänner här så har jag inte samma anledning att komma hit som förut vilket känns skumt. Kanske just den tanken är lite sorlig, för nu har inga direkta band till Sthlm om man säger så. Äsch, får sluta vara så känslosam. Det kommer nya band, även om jag inte vill det just nu. För jag vill inte lämna allt det här, och vill inte klippa det bandet. Men det visste ni säkert redan.

//Sannie

13 juni 2009

Ett sjukt år

Idag är det ett år sedan jag tog studenten, och var tvungen att skiljas från min kära klass. Det har hänt sjukt mycket detta året, det är nästan häftigare att se tillbaka på det året än vid nyår. Vid studenten gav jag löfte om att inte äta godis, vilket jag också har hållt vilket många trodde att jag inte skulle klara. Sommaren efter studenten fick jag träffa en av min bästa killkompisar Filip, något som verkligen förgyllde den sommaren. Sedan så var jag på min första festival, Emmabodafestivalen. Sedan började jag en utbildning som jag både tyckt om och ogillat, men något har jag nog lärt mig av den och jag tror den hjälpt mig att trycka på punkten att vara mig själv. Jag var utomlands för första gången, samtidigt som jag träffade Anna för första gången vår historia imponerarade på de flesta om man säger så. Jag har pendlat fram och tillbaka mellan Kalmar och Norrköping, klippt av mig håret igen och praktiserat i Norrköping på New Yorker. Sedan tog det slut med Adam som jag nästan varit tillsammans med i tre år. Stack till Luleå och bodde med Anna där i två veckor men var tvungen att komma tillbaka till verkligheten och fick kontakt med Viggo som jag sitter hemma hos nu. Ungefär en månad senare fick jag kontakt med Stefan igen, och ytterligare en månad så var han min. Alltså varit i Sthlm mer de senaste tre månaderna än någonsin. Har praktiserat två månader på ICA i Torsås och slitit ut mig för inga pengar alls. Bjudit hem Viggo, blev dumpad av Stefan förra veckan och följde istället med Viggo till Västerås. Sjukt mycket, samtidigt som jag fortfarande har kontakt med mina underbara vänner från gymnasiet som ställt upp för mig och mitt galna liv. Stått bakom mig och hjälpt mig plocka upp spillorna en andra gång inom loppet av ett halvår.

Imorgon åker jag hem till Kalmar, tillbaka till verkligheten, och det kommer bli hårdare. Men förmodligen så kommer jag kunna släppa det när jag är på Öland och jobbar. Sticker dit på Onsdag nästa vecka, sedan börjar jag jobba till helgen. I år blir det första sommaren då jag är singel på tre år. Första sommaren jag bara ska spendera pengarna på mig själv. Sedan hur det blir får vi se, för jag har mycket att tänka på denna sommaren. MEN NU MÅSTE DET HANDLA OM MIG.

//Sanna

12 juni 2009

Regn

Sitter hemma hos Viggos morfar där vi bor under tiden jag är i Västerås, vi sitter vid köksbordet med varsin dator och varsin filt runt axlarna. Det är mysigt. Det regnar utanför, så om det blir någon utgång i kväll som vi planerat vet vi inte riktigt. Annars så växlar min sinnestämmning från topp till botten, ibland så känns allt neutralt. Men det gör ändå ont att se honom logga in på msn, fast jag har inte heller lust att plocka bort honom för han är ändå en vän som jag så småning om kan prata normalt med.

Men det känns ändå att allt kommer bli bra igen, och det känns inte lika hopplöst som det gjorde första dagen då jag hade lust att bara gå och gräva ner mig. Jag har ändå ett liv vid sidan om den här gången, och jag har faktiskt koll på vad jag ska göra och jag har min egna planera för bara mig att falla tillbaka på.

På Onsdag nästa vecka så bär det av till Öland och sommarjobbet, förmodligen ska jag jobba midsommar och dagen efter. Sen kommer det schema och då har jag fullt upp. Sedan kommer jag ha Madde där uppe vilket är skönt, vi ska ha jättemysigt massor med gånger under sommaren. Sen så får vi hoppas att mitt internet funkar så jag kan rollspela och skriva annat. Tex. en bok som Viggo och jag börjat med. Sedan så ska jag försöka bli mer aktiv med min blogg. Men vi får se hur det går med det.

Imorgon är det ett år sedan jag åt godis, om jag äter något i morgon får vi se men jag kommer i alla fall känna mig mer fri att äta godis om jag vill för nu har jag i alla fall klarat året. Det är faktiskt riktigt häftigt att jag lyckas med det. Sedan så brukar jag ha sommaruppehåll utan glass, kakor och godis. Det är för att jag inte ska slösa min jobbpengar på onödiga saker.

//Sannie

11 juni 2009

Bussresa

Sitter på bussen till Sthlm, däremot ska jag inte stanna i Sthlm utan åka vidare till Västerås. Det har hänt mycket sedan jag skrev förra gången jag skrev, men det är bara tackvare ett samtal sen i Tisdags. Tydligen så hade Stefan inga känslor för mig längre, och såklart finns det bara en utväg att låta det ta slut. Ibland har man tur och känner likadant, ibland är det som jag känner nu. Man älskar en person som inte älskar en tillbaka och så blir man ensam kvar. Sen hittar jag mig själv i en sits där jag åter igen planerat för två och inte för mig själv i första hand som jag lovade mig själv för ett halvår sedan.

Men nej, endel av mig hoppas att han står vid bussterminalen och insett att han ångrar sig. Men livet är inte så enkelt. Jag får helt enkelt plocka upp spillrorna och ta mig samman och börja tänka på mig själv. Hur det ska gå till väga har jag inga svar på just nu.

//Sanna

1 juni 2009

Sjuk

Jag är förskyld och hela min kropp håller på att kollapsa. Tror fasen jag kommer vakna med feber i morgon. På Onsdag lär jag avlida eftersom jag lär ha mensvärk, lär fortfarande vara sjuk och om jag lyckas så ska jag jobba i frysen. Fast samtidigt så slipper jag tunga lyft om jag jobbar i frysen.

Imorgon är det meningen att jag ska sitta i kassan, men känner jag mig så här så kommer jag inte palla och det kommer sluta med att göra en miljard fel.

Undra hur sur chefen kommer låta om jag sjukanmäler mig i morgon, jag har ju redan varit sjuk en vecka. Jag är allergisk mot hårt arbete!

//Sanna