För ovanlighetens skull

Idag har jag varit vaken sedan nio, vilket såklart beror på att mamma bestämde sig för att väcka mig. Så det här är väl ett av få blogginlägg som skrivs innan tolv.

Just nu sitter jag på rummet och försöker undvika att gå ut med hunden. Inte det att jag tycker det är obehagligt med kyla, eller något. Har helt enkelt inte lust med det. Mitt humör svänger som bara den idag också, ena sekunden är jag trött på allt och andra sekunden pirrar det härligt i magen. Grejen är ju att jag inte borde känna något av det, för det händer absolut ingenting. Men magpirr är aldrig fel, även om det känns som att jag saknar något.

//Sannie