Kärleks historia

Här kommer ett spel som jag spelade med min kompis Viggo för ett tag sedan, för er som är medlem på SH och läser min blogg lär förstår varför jag älskar Alexander Fraser, storebror till Benjamin Fraser. Ni som inte gör det lär förstå varför jag älskar att rollspela. Även om texten är lång lär ni inte ångra att om ni läst det, speciellt inte om ni gillar romantik. Här bjuder Viggo och jag på kärlek vid första ögonkastet.

Anledningen till varför den publiceras här är för att Alex är en ospelad karaktär och det här är alltså ett off-spel. Agnes är mugglare och sådana existerar knappt på SH så enjoy

Det är sensommar i Stockholm och innerstaden kryllade av turister och längs Drottninggatan i riktning mot Gamla Stan vandrar Alexander Fraser. Han är i klädd en tajt vit t-shirt som framhäver den gyllenbruna hyn han fått under sommaren, man kan även skymta den spänstiga kroppen av någon som hela tiden håller igång. Till den vita t-shirten bär han ett par slitna ljusblå baggyjeans och ett par deminfärgade sneakers. Ju närmre han kommer Gamla Stan ju mer folk blir det att trängas med. Tillskillnad från många andra gillar Alexander när det är mycket folk då han gillar att smälta in och bara iaktta. Det hände även att Alexander blev iakttagen själv då tjejer ofta föll för hans feminina drag tillsammans med den poppiga halvlånga frisyren. Det låg något magiskt över Gamla Stan i Stockholm och kanske var det som dragit Alexander dit eller så kanske det var ödet. Han hade gått ett tag och försökte kika in i de fönstren som han gick förbi så gott det gick, på en av de större gatorna fanns ett café som i övrigt såg väldigt mysigt ut. Men det som fångat hans uppmärksamhet var en flicka med stora blå ögon i det sötaste ansiktet han någonsin sett, runt ansiktet föll en stor vild man av blont hår. Hon hade precis slagit sig ner på uteserveringen, det fick Alexander att skynda sig in på det lilla caféet, han skulle beställa något han kunde äta för även om han inte var jättehungrig skulle han snart snällt be om att få slå sig ner bredvid den vackra flickan.

Agnes Danielsson, en ganska attraktiv tjej i tidiga tjugoårsåldern har precis satt sig ned på ett mysigt café med en latte och croissant framför sig. En av hennes söta väninnor har följt med för hon ville inte spendera eftermiddagen helt själv. Hon tar upp sin rosa mobil och skickar iväg ett sms innan hennes blåa ögon tittar på vimlet runtomkring sig. Sommaren har varit bra, hon har för det mesta legat på stranden med sina tjejkompisar, varit på några fester och såklart flörtat med killar som spanat in henne. Men för stunden är hon singel och njuter en aning av att slippa ge en person all sin uppmärksamhet. Efter att ha lagt ned telefonen i sin lilla svarta bag, leker hon med en blond hårslinga samtidigt som läpparna nuddar kaffemuggen och hon rycker till, för hett ännu. Det är varmt ute men svalt i skuggan och hon öppnar ytterligare en knapp på blusen så att den vita behåns broderade kanter skymtar fram. Tillsammans med blusen har hon svarta stuprörsjeans och vita Converse-skor på sig, hon hade först funderat på att ha högklackat men de var så obekväma att gå långa sträckor i. Skolan började om bara några veckor men hon hade inte bråttom dit även om hon trivdes med att studera mode.

Alexander köper en fralla som ser ut att innehålla ost och skinka, hade han inte haft bråttom att komma ut till flickan han nyss sett så hade han givetvis frågat. Nu hade han bara pekat för att snabbt betala för den och en kopp med svart kaffe. En varm känsla spred sig i magen när han såg flickan igen, och han tog några fasta steg mot bordet där hon och hennes väninna satt, det fanns en ledig plats och eftersom caféet i övrigt var ganska fullt kunde han skylla på att det var ont om platser.
"Ursäkta, kan jag sitta här?" Frågade han med klingande skotsk dialekt, hans röst var djup och en aning hesare än vad man först tänkt sig vid första anblicken av honom. Han hoppades innerligt att hon eller kompisen inte skulle neka.

Agnes, som precis sagt hur skönt det var utan killar omkring sig, tittar en aning förvånat upp på den utländska killen och glömmer genast bort orden hon nyss yttrat. "Javisst, varsågod." Ler hon med läpparna röda av läppglans och flyttar på sin väska så att stolen blir ledig. Kompisen ser drömskt på nykomlingen medan Agnes inte är speciellt intresserad av hans utseende. Nej, det var dialekten som fick hennes ögon att tindra och hon sträcker fram sin hand som rasslar lite av armbanden runt handleden. "Agnes." Hälsar hon och hoppas att han inte tycker hon är för framfusig.

Alexander känner hur hjärtat dunkar extra hårt när flickan sträcker fram den tunna handleden och vill hälsa, han ställer ner koppen med kaffe bredvid frallan och tar hennes hand. "Trevligt att träffas 'Aggness', Alexander" även om det kändes konstigt att hälsa på det sättet hade han snappat upp att det var så de hälsade här i Sverige, hade det varit hemma i Storbrittanien hade han presenterat sig som Mr Fraser. Han räckte även fram handen till väninnan som presenterade sig som Isabella, hon påminde om Agnes men långt ifrån lika söt. Fast det verkade ändå som Isabella var mer intresserad av honom. "Så bor ni här i Sthlm?" Frågade han sedan med ögonen fäst på Agnes hela tiden, han brydde sig inte om att han var ohyffsad mot kompisen för kanske skulle han aldrig träffa Agnes igen.

De skakar hand och hon fnittrar då han uttalar hennes namn fel, men varför rätta honom? Hon hade inte gillat sitt namn tidigare men i hans mun lät det så rätt. "Hej Alexander." Säger hon och ler sött, ja, hon vet att hon är vackrare än de flesta! Hon nickar sedan för att besvara frågan och väninnan viskar någonting till henne som får henne att blinka med ena ögat åt Alexander. "Hon undrar vart du kommer ifrån?" Att kompisen är blyg och inte vågar fråga själv har Agnes inga problem med, hon har alltid varit utåtriktad och social.

Alexander blir tvungen att slita blicken från Agnes en stund för att möta Isabellas blick, men återvänder snabbt till de blå ögonen. "Skottland." Svarar han med ett finurligt leende och gör likt många andra skottar och låter dialekten framträda tydligare så fort det kommer på tal var de kommer ifrån. Hans röst blir genast ännu djupare, och det skorrar lätt i rösten. Han tar en tugga av frallan som han låter blandas med kaffet han dricker, Agnes var väldigt framåt det skulle inte vara svårt att prata med henne. Han kände att det skulle vara bättre att först se om hon ville ställa frågor, innan han började. Det skulle inte kännas lika påträngande.

"Oh, Skottland." Hon strålar och kan inte låta bli att ryckas med in i rekreation av någon amerikansk kärleksfilm. "Jag har varit i London två gånger." Säger hon och blickar ned på sin kaffekopp innan hon långsamt ser upp på honom och hoppas att hon inte går bet med sin flörtteknik. "Vad gör du här?" Hon är väldigt nyfiken, det finns oändligt många anledningar till att folk från utlandet kommer till Stockholm. Dessutom kände hon på sig att han inte var som de flesta andra killarna som stötte konstant på henne. Det kunde vara skönt med lite brittiskt gentlemannasätt istället för de vanliga raggningsreplikera killarna här körde med.

Alexander dras med när Agnes pratar, hon är social och väldigt vacker helt klart en tjej Alexander skulle kunna slåss med sitt liv för. "Jag jobbar faktiskt, jag frilansar." Berättar han för Agnes, att Isabella sitter där har han redan glömt. "Vad sysslar du med?" försöker Alexander inflika för att visa att han är intresserad att höra mer om henne. Han stryker handen i nacken, medan han ler sött mot tjejen som får det är kittla längs ryggraden

"Frilansar?" Det låter så spännande och... exotiskt. "Själv pluggar jag bara, mode." Lägger hon till och har också glömt bort Isabella som börjar se sur ut. "Så, vad frilansar du som då?" Hon vill hålla igång konversationen så att han inte bara sticker med nästa flyg, en kille som han har hon nog aldrig träffat tidigare och då har hon ändå träffats en hel del killar.

"För lite olika tidningar i Storbritannien, skriver ofta längre reportage från olika länder." Berättade han för henne, för det kunde han säga utan att behöva avslöja att de flesta tidningar han skrev för tillhörde en helt annan värld än hennes. Ville hon ha bevis så fanns det artiklar publicerade i helt vanliga mugglartidningar. Det känns uppenbart att hon jobbar med mode, hennes kläder verkar planerad i minsta detalj, men samtidigt verkar hon mycket medveten om att framhäva sig själv. Han har lust att berätta för henne hur vacker hon är min avstår än så länge. "Hur vill du arbeta med mode då?" Frågar han sedan uppriktigt, för bara mode var ett stort område och visade hon sig kunnig kanske han kunde använda henne till något reportage. Han kunde inte låta bli att se rubriker som "Glamourösa Sverige" i huvudet till Elle UK, han hade alltid jobbet i bakhuvudet.

Hon nickar för att visa intresse och att hon faktiskt lyssnar då han berättar, hon tycker det låter så fascinerande och blir nästan avundsjuk på friheten han verkar ha. "Det måste vara ett spännande och roligt arbete." Ler hon och smuttar sedan på sitt kaffe, Isabella är det ingen som lägger märke till - allra minst Agnes. "Jo, jag utbildar mig till designer, jag avslutade bland annat en tecknarkurs innan sommaren började och nästa vår har skolan planerat ett studiebesök i Paris." Man kan se att Agnes brinner för sitt yrke, design och mode är verkligen hennes passion, ja kläder i allmänhet. Hennes ansikte är upplyst, hon gestikulerar mycket då hon pratar och rösten låter ivrig. "Har du gjort något spännande reportage om Paris?" Frågar hon efter ett tag och lutar sig närmare honom vilket får hennes byst att nästan slå över kaffekoppen. Ena armen låter hon vila på bordet medan den andra tvinnar en hårlock mellan fingrarna.

Att se hur Agnes brann för sitt intresse fick Alexander att tycka tjejen var helt otrolig, det var en egenskap han gillade hos henne och det var nästan som en liten eld brann runt henne. Det enda han kunde tänka på var att han måste träffa henne igen, egentligen ville han sitta och prata hela dagen på caféet men det var ju inte direkt möjligt. Agnes skulle snart bli uppmanad av sin kompis att de skulle gå vidare, och om ingen sa någonting då så skulle de inte ses någon mer gång. "Jo jag har haft en del jobb i Paris. Mycket mode förstås." Svarade han kort och log, såklart att hon skulle fråga om det och Alexander kände plötsligt att han hade något sorts försprång än de killar som satt och kikade över kaffekoppen några bord bort. Agnes drog verkligen uppmärksamheten till sig, om hon var medveten om det eller ej visste han inte. När något skulle funka så gällde det att kunna ge och ta, och han kunde definitivt ge massor till henne. ”Har du varit i Paris någon då?” Frågade han sedan och drack lite av kaffet medan han väntade på svaret.

Agnes lyssnade intresserad och stirrade nästan förtrollat på honom då han sade att han varit i Paris och jobbat. "En underbar stad, eller hur?" Hon ville ha det bekräftat eftersom hon själv aldrig varit där tidigare tyvärr. Så kom den frågan upp och hon såg lite förvånat på honom, var han tankeläsare? Idén fick henne att fnittra tyst och se förföriskt på honom. "Nej, inte än tyvärr. Men nästa vår blir det aktuellt, jag ska förhoppningsvis lyckas få en praktikplats där snart." Sade hon och kastade en blick på Isabella som såg ut att kvävas. "Ehm, Isabella pluggar ekonomi." Sade hon för att få med sig kompisen in i diskussionen och samtidigt undvika att bli lämnad ensam med Alexander. Han var en riktig drömkarl men hon litade inte riktigt på honom än, det var någonting han höll tillbaka.

"Du har alldeles rätt i att Paris är en underbar stad, det är ju något magiskt över den" svarade Alexander och log ett blygt leende. Paris hade verkligen varit kärleken stad, och att tro att Alexander levt som en munk hela sitta unga liv är inte det smartaste. Nej, det fanns mycket trevliga flickor i Frankrike och många söta för den delen. Han rodnade lite vid tanken, och tur så skymdes den mesta rodnaden av gyllen bruna huden, men det tindrade ändå i ögonen på honom. För när Agnes berättade att förmodligen skulle han sin praktik i Paris så kunde han inte låta bli att tänka tanken att få vara där med henne. "Men då kanske vi ses där ifall jag får något jobb, ska du vara på något av de stora modehusen?" frågade han sedan och avslutade koppen med kaffe, frallan var redan uppäten. När Agnes försökte dra med Isabella i så nickade Alexander bara instämmande, hon kunde gärna få berätta lite om sin utbildning även om han skulle ägna största tiden att uppmuntrande blickar på Agnes. Kanske skulle inte Isabella säga så mycket då hon kanske tagit illa upp nu när de nästan ignorerat henne.

Agnes strålade förtjust då han sade att Paris var en underbar stad, då hade de äldre högskoleeleverna verkligen porträtterat Paris perfekt med sina fina bilder som de tog med sig till skolan och visade för alla som ville se. Agnes lutade kinden mot handen på bordet och såg nästan förälskat på mannen framför sig. Första tanken som dök upp när han sade att de kunde träffas där när hon jobbade, var att det skulle bli alldeles för lång tid emellan, hon ville träffa honom NU ju. "Ja, det skulle nog gå för sig." Blev hennes kommentar istället och hon log sött. "Det vet jag ju inte än men förhoppningsvis kan jag få praktisera hos någon modeikon, men då måste jag få toppbetyg på allt jag gör... och att sitta uppe sena nätter och plugga har aldrig varit min grej." Hon fnittrar och känner plötsligt hur kompisen puffar till henne löst i sidan. Hon ser smått ignorant på Isabella som ser väldigt sur ut nu. "Jag går." Säger hon plötsligt och Agnes döljer ett välmående leende. "Vi syns imorgon." Säger hon bara, ler och vänder sig mot Alexander på en gång igen. Isabella fnyser högt innan hon stormar därifrån och Agnes känner sig lättad. "Mens." Är allt hon säger och blinkar med ena ögat. "Vart var vi?" Hon ser menande på honom och låter den andra armen vila på det lilla runda bordet så att Alexander när som helst kan röra vid den, om han nu vill. Hon ler åt sina tankar, den här killen kommer inte undan så lätt. Isabella får väl klara sig själv, Agnes har ingenting emot att lämna henne för Alexander, hur ofta får man tag på en skotsk underbar man?

Alexander gillade det faktum att Agnes väninna gick därifrån, hon hade bara varit ett jobbigt moment att ta hänsyn till ändå. Agnes blev också mycket öppnare i kroppsspråket, och de signaler hon sände till honom var utav intresse. Det var svårt för Alexander att bärga sig, att inte explodera i känslor, han hade hört att svenska flickor var försiktiga av sig och blev lätt skrämda. Men Agnes var annorlunda, kanske skulle han våga vara lite mer på när det gällde henne. "Ja, vart var vi?" upprepade Alexander med en lätt röst, och han visste faktiskt inte vad han skulle börja. "Vi pratade om Paris... Kärlekens stad" svarade han sedan på sin egen fråga och lekte med det faktum att han nu hade Agnes för sig själv, och han ville se hur hon reagerade. Kanske var hon en lika hopplös romantiker som han själv. Han la sina egna händer på bordet i närheten av hennes hand, men försöker att inte släppa henne med blicken som han utmanade henne med.

Agnes har bara ögon för Alexander nu och bryr sig egentligen inte så mycket om Isabella kommer fortsätta vara sur på henne i framtiden. Allt är tillåtet i krig och kärlek, tänker hon och ler förföriskt mot skotten framför sig. Hon släpper honom inte med blicken men är väl medveten om hur nära deras händer är. "Så, Mr Fraser", lika bra att köra med artighetsfrasen så att han inte tror någonting illa om henne, "vart bor du under din vistelse i Stockholm?" Hon ger honom en menande blick och hoppas att han inte tycker att hon är alltför framfusig. Samtidigt ser hon till så att lillfingret ”råkar” nudda hans hand och det pirrar till i magen. För att vara tjuguett är Agnes en aning mogen men samtidigt barnslig och kan inte hjälp att hon fnittrar lite. Kaffet har nog kallnat nu och croissanten är hon inte det mista intresserad av. Allt hon har i tankarna är Alexander Fraser.

Det går en stöt igenom kroppen när hennes lillfinger snuddar hans hand, och han känner välbehaget att hela grejen är på väg och rätt håll. Men han är inte sen att fatta vinken utan börja låta sina fingertoppar leka lite lätt med hennes fingertoppar. Han ler när hon kallar honom Mr Fraser, det var något speciellt i det när hon sa det, hon försökte ju inte vara formell utan snarare lekte med henne när hon sa det i den tonen. "Jag bor på ett halv snuskigt vandrarhem några tunnelbanestationer här ifrån." Svarade han ärligt, kanske för att det fanns bättre alternativ ifall hon ville ha något mer utav honom. "Hur bor man i Stockholm om man studerar?" frågar han sedan och tänker sedan att om han hade tur skulle hon visa hur hon bor. Förutom att Agnes var en mycket vacker och begåvad flicka så höll sig hela incidenten på samma nivå han varit med många flickor, kanske det var det som gjorde att de kunde gå så snabbt fram för att de egentligen inte hade några krav på varandra, att det bara var en lek.

Agnes blir positivt överraskad då han börjar "leka" med hennes fingrar och hon är glad att han är välvårdad, långa naglar eller smutsiga händer får henne alltid att rysa av obehag. Nu ryser hon istället av välbehag och flätar snabbt, men bestämt, sina fingrar runt hans, så att de nu håller varandras händer, och låter dem vila mot bordsduken. "Usch, det måste vara tråkigt. Jag kan rekommendera ett bra hotell som har bra priser också." Säger hon mjukt. Att han lite subtilt frågar vart man hon bor gör att hon nästan rodnar, tanken på att ta hem honom till sig är alltför lockande. Men, nu vill hon bete sig som en fin flicka framför honom och har ingen lust att bjuda ut sig som ett billigt stycke. Han ska minsann få använda varenda raggningsreplik han kan innan hon tar med sig honom härifrån. "Man bor i så kallade studentboenden, en del är lägenheter i höghus och andra har speciella hus i anslutning till skolbyggnaden." Förklarar hon och skjuter ifrån sig kaffekoppen och croissanten så att bysten inte hamnar där då hon lutar sig närmare honom. Folk som går förbi antar säkert att de är ett nyförälskat par men Agnes känner honom inte tillräckligt väl än för att vara förälskad.

Alexander förlorar sig nästan i Agens helt när hon plötsligt tar kontrollen och håller hans hand, hon hade kunnat göra vad hon velat om hon bara vetat om det. Egentligen hade han ingenting emot att bo på ett snuskigt vandrarhem, som journalist sökte man upplevelser och då kanske det inte var att bo på stadens finaste hotell om man såklart inte skulle göra något reportage om just det. "Det kan du va?" Retas han lite sött med henne och smeker tummen över hennes hand just för att han vill känna hennes lena hud. "Är det hög standard på studentboendena?" Frågar han sedan i ren formalitet, även om de leker vill han fortfarande inte vara för på. Nej, han vill försöka linda in henne i en värld av bomull och låta henne falla lika mycket som han själv, för även om han inte ville erkänna det så var det hon som hade kontrollen nu.

Hon småskrattar och nickar nätt medan hon tar bort den andra handen under hakan och lägger den ovanpå Alexanders händer. "Såklart jag kan." Mumlar hon och slickar sig på underläppen. "Boendet är alltid olika beroende på skolan, min högskola är generös. Jag har en stor etta med fransk balkong och ett fint badrum. Hissarna fungerar bra och om jag får något problem finns det alltid en vaktmästare man kan vända sig till." Hon ler och tittar upp i samma stund som en kompis till henne för syn på dem och hälsar glatt. Hon hejar tillbaka och vänder uppmärksamheten mot Alexander igen. "Stockholm är en stor stad, man känner de flesta känns det som." Det blir tyst ett tag och de sitter bara där med händerna som en liten hög på bordet. "Var i Skottland bort du?" Frågar hon nyfiket.

Hela tiden småleende och med något drömskt i blicken studerar Alexander Agnes som sitter så när att han kan känna doften av henne, det är sött och mjukt. Egentligen ville han säga massor med fina saker åt henne, men det var inte riktigt hans stil att ragga med ord, nej orden kom sen när han var säker på att de var lika. Han förlitade sig mer på kroppsspråket, och det hade hjälpt honom den här gången, för att utan att ens direkt sagt något så satt de och höll om varandras händer. "Oh det låter fint, låter som den passar dig." Utbrister Alexander och kan riktigt se Agnes lägenhet framför sig. Själv hade han ingen sådan fast punkt som var hans eget, nej om det var ett ställe han alltid kunde återvända till så var hans föräldrars hem. Han var ju 24 år nu och ibland kändes det som han ville ha något eget. "Mina föräldrar bor i en större villa utanför Inverness i en by som heter Rosefield, väldigt lantlig miljö och det är skönt att tillbringa sina somrar där." Svarar Alexander, det skulle måla upp en bild av vilken slags kille han var jämsides den självsäkra journalisten som alltid var ute och reste.

Agnes nickar och njuter av uppmärksamheten samtidigt som hon är en aning tillbakadragen. Hon vet mycket väl hur det här kan sluta om hon sköter sina kort rätt men vill hon verkligen det? Och varför känns det hela tiden som om han håller någonting tillbaka? "Jo, jag trivs väldigt bra." Svarar hon och börjar bli en aning rastlös. När han berättar om sin hemby känner hon sig förtrollad, tänk att få växa upp sådär. Själv hade hon en pappa som var revisor och en mamma som arbetade på Huddinge sjukhus, familjen hade knappast ett dåligt liv men Agnes saknade spänningen och passionen. Att få studera och arbeta med det hon tyckte mest om, mode, var ju underbart men hon visste även att det fanns tuff konkurrens. Till slut orkade hon inte sitta still längre utan lossade sitt grepp om Alexanders hand och sköt ut stolen. "Vill du ta en promenad?" Frågade hon leende och hoppades att han svarade ja.


<