Xiwi

Är hemma i Söderåkra igen, det är skönt och i morgon så ska jag in till stan och fira min kompis Emma. Plus att jag ska träffa massor med annat härligt folk, det ska bli gutt.

Igår när jag kom hem så var en av mina mostrar här, jag vet inte vad jag gjort mot henne men så fort hon får chansen så ska hon klaga på något. Hon försöker uppfostra mig osv, och tror seriöst att hennes ord har inverkan på mig. Tillockmed mina föräldrar har märkt det, och vissa saker förstår dem inte att hon ens har mage till att säga. Förra gången kommenterade hon hur jag betedde mig mot mamma, när mamma och jag diskuterade en sak. Något hon inte behövde lägga sig i enligt mamma och mig. En annan gång kommenterade hon att jag skulle skaffa ett arbete där jag inte behövde vara i kontakt med folk, som om jag vore blyg eller något. (Bara för att jag var blyg när jag var liten och faktiskt arbetat med att få bort det) Igår var det riktigt illa, det dröjde inte länge fören hon skulle kommentera min töjning som jag haft i ca 3 år snart. Hon gjorde klart för mig att hon inte gillade det. Jag har bara en sak att kommentera på det, och? Nej det var inte så farligt, men värst var det när hon klämde fram att jag borde akta mig för att jag hade gått upp i vikt och jag fick absolut inte gå upp mer för nu var jag för rund om kinderna. Det kommenterade hon när jag skrattade. Jag väger 63 kg och är 167 cm lång, och ligger perfekt i mitten av skalan på idealvikt i BMI. Jag vet att jag inte är smal, att jag är lite rund men jag har bestämt mig för att inte fokusera på det och istället försöka må bra och trivas med mig själv vilket jag gör.

Grejen är det att jag blir sur på henne för att hon tror hon vet hur det ska vara, och att hon tror att hon kan uppfostra en snart 20 årig tjej. Jag är faktiskt vuxen och hade jag velat ha hennes råd hade jag bett om dem.

//Sannie