Lång update

Att fira Emmas födelsedag var toppen, det började med Pizzabuffé vilket var jättegott även om all Pizza nästan smakade likadant. Det var i alla fall god Pizza och det är huvudsaken. Sedan bar det av hem till Maja och där öppnades det presenter, vilket bara kan bli fruktansvärt roligt i ett sällskap, i sällskap av mina vänner såklart. Sedan skulle vi se på en gemensam film, och då tittade hela gänget på The Proposal. Det är en av de roligaste filmerna jag någonsin sett, och jag kunde inte låta bli att skratta högt flera gånger. Efter filmen så konstaterade i alla fall min vänner att "Sanna gillade i alla fall filmen väldigt mycket". Sedan så fortsatte Maddie och jag vår biokväll, och såg Harry Potter and the Halfbloodprince, trots att några viktiga scener saknades och lite för lite Halfbloodprince i själva filmen så är det lätt den bästa HP filmen, och jag tyckte faktiskt om den och AD's död var verkligen fin och nu grät jag faktiskt vid tanken på att det inte skulle bli mer av honom. Det ville inte riktigt gå in när jag läste böckerna. Tack till Maddie som ville se den mig!

Idag så åkte jag tillbaka till Öland efter att ha sovit 2 timmar på mammas jobb, och på bussen hade jag sällskap av Linski som sa de mest söta saker till mig. Ska träffa henne i morgon igen då det bli lite utgång med Linski, hennes kompis Emy och såklart Carro som jobbar i charken på ICA som jag lovade från första början. Jag är oerhört glad över att Carro började jobba i charken, för det första kommer vi bra överens och för det andra så är det riktigt roligt att hälsa på henne när hon jobbar under mina raster.

Idag så gick vi en promenad i Byxelkrok och kollade på alla båtar som låg där i hamnen och nu insåg jag plötsligt vart alla rika snobbar kom ifrån. Värsta vrålåken till båtar låg där, båtar som förmodligen kostar dubbelt så mycket om vårt hus hemma i Söderåkra. Men jag blev hungrig att kolla på båtar och drog med Carro på Sibylla, och sen så följde hon med mig hem och så skrämde vi upp varandra. Men det var roligt ändå och jag ser framemot imorgon, det kommer bli roligt!

//Sannie

Är hemma i Söderåkra igen, det är skönt och i morgon så ska jag in till stan och fira min kompis Emma. Plus att jag ska träffa massor med annat härligt folk, det ska bli gutt.

Igår när jag kom hem så var en av mina mostrar här, jag vet inte vad jag gjort mot henne men så fort hon får chansen så ska hon klaga på något. Hon försöker uppfostra mig osv, och tror seriöst att hennes ord har inverkan på mig. Tillockmed mina föräldrar har märkt det, och vissa saker förstår dem inte att hon ens har mage till att säga. Förra gången kommenterade hon hur jag betedde mig mot mamma, när mamma och jag diskuterade en sak. Något hon inte behövde lägga sig i enligt mamma och mig. En annan gång kommenterade hon att jag skulle skaffa ett arbete där jag inte behövde vara i kontakt med folk, som om jag vore blyg eller något. (Bara för att jag var blyg när jag var liten och faktiskt arbetat med att få bort det) Igår var det riktigt illa, det dröjde inte länge fören hon skulle kommentera min töjning som jag haft i ca 3 år snart. Hon gjorde klart för mig att hon inte gillade det. Jag har bara en sak att kommentera på det, och? Nej det var inte så farligt, men värst var det när hon klämde fram att jag borde akta mig för att jag hade gått upp i vikt och jag fick absolut inte gå upp mer för nu var jag för rund om kinderna. Det kommenterade hon när jag skrattade. Jag väger 63 kg och är 167 cm lång, och ligger perfekt i mitten av skalan på idealvikt i BMI. Jag vet att jag inte är smal, att jag är lite rund men jag har bestämt mig för att inte fokusera på det och istället försöka må bra och trivas med mig själv vilket jag gör.

Grejen är det att jag blir sur på henne för att hon tror hon vet hur det ska vara, och att hon tror att hon kan uppfostra en snart 20 årig tjej. Jag är faktiskt vuxen och hade jag velat ha hennes råd hade jag bett om dem.

//Sannie

Ja

Dagens händelser att haka upp sig på:

- En tjej blev skitsur över att ett par solglasögon kostade 20 kr mer än vad hon tänkt sig eftersom de råkade vara ett annat märke än de andra. Hon tyckte att vi skulle sotera efter märke, fast hon som aldrig jobbat förstår väl troligtvis inte att brillorna av det märket hon ville ha inte fyller en helt egen ställning. Det var ju tillockmed hennes föräldrar som betalade och de sa till henne att chilla, för dem var det helt okej.

- Jag stängde en dörr till ett skåp och två tallrikar trillar ändå ut och anfaller mig, lät som hela hyllan rasade.

Annars hände det inget speciellt idag, det var en helt vanlig jobbdag mitt i högsäsongen. Stressigt helt enkelt.

Fast idag så är det en månad tills jag fyller 20 år, och jag kan ju alltid bestämma mig för att ta vara på min sista månad som tonåring och låssas att det helt beror på sifforna hur vuxet man beter sig.

I drömfarten

Drömmar man hatar att älska. Det är det där typiska drömscenariot, det är en riktigt söt kille som får upp ögonen för alltid en tidigare okänd kille och det är alltid någon ny men alla stämmmer ju såklart in på min beskrivning på en drömkille. Såklart blir jag alltid kär i den här killen, och jag brukar tillockmed drömma de när jag varit tillsammans med någon fast då brukar tanken slå mig efter ett tag och det blir direkt olycklig kärlek. Men jag älskar verkligen att drömma om den där kärleken till den där speciella killen som verkligen är intresserad av mig. Nattens kille kom fram och pratade med mig i en skola (förmodligen en högskola) och när han gå kom han fram igen och sa att han ville lära känna mig bättre och direkt slog det gnistror. Sedan rullade det på, och jag hatar verkligen att vakna ur sådana drömmar.

//Sannie

*Snyft*

Sitter här brevid mina färdigpackade väskor, och det är sista natten med Maddie och det är fruktansvärt sorligt. Inte bara av den anledningen att jag nu får sköta mig själv igen, utan av den anledningen att jag har haft så jävla kul när jag varit här och den här veckan har gått fort, alldelse för fort. I morgon vid den här tiden kommer jag sitta alldelse ensam i min lilla stuga i Torp, det kommer vara väldigt tyst i alla fall. Sedan lär jag vara allmänt död när jag landar i stugan på kvällen, morgondagens arbetspass kommer förmodligen vara en utmaning. Orkar inte ens förklara, men som det ser ut nu ska vi arbeta underbemannat i kassorna och det kommer vara noll raster, långa köer som aldrig tar slut och 2 timmar extra. Plus är jag fortfarande sjuk så då kommer allt vara dubbelt så jobbigt.

Annars köpte jag en bok idag, och fick 25% rabatt eftersom jag jobbar på ICA. Det är bra att vi är så uppskattade i Kroken av dem som bor där, det förstår vad vi går igenom när vi sliter ut oss. Förutom rabatt i bokhandlen har jag rabatt när jag köper jordgubbar och köper öl på Hamnpuben. Kan man ha bättre sommarjobb? Aja nu ska jag stänga av datorn min kropp pallar inte mer. Ska nog slötitta lite på tv.

/Sannie

SJUK

När jag ska gå på toa så måste jag gå bort till det stora huset som ligger här intill, och så fort jag kommer ut blir jag avundsjuk på Maddie som ligger på stranden. Sen kommer jag fram till toaletten och är inte alls lika avundsjuk längre eftersom som värmen och biten att gå till toa gjort mig trött och yr. Sen ska man gå tillbaka och känner sig ynkligaste människan på jorden. Blerk, jag hatar att var sjuk.

//Sannie

Update

Gårdagen började med frukost på stranden med min kära Maddie, det var mysigt och solen var helt underbar tills den gick i moln förstås. Då bestämde sig Maddie och jag att åka in till stan tidigare och tur var väl det för vi var fasen där tills affärena stängde och jag köpte ett par chinos på Monki för endast 100 kr! Rena rama rånet och de sitter fruktansvärt bra på mig. Dock så hade solen tagit ut sin rätt och jag blossade upp till en röd kräfta lagom tills vi kom in till stan. Men förutom att vi hittade underbara byxor så åt vi den supergoda pastasalladen med kyckling som det har på kebaben, nam nam. Sedan så åkte vi till Ljungbyholm och gjorde i ordning oss, sen in till stan igen. Vi hamnade på KM som halva Kalmar och jag fick träffa endel nya roliga människor och endel gamla kära vänner. Dock så blev jag täppt i näsan och efter en blinkning så var jag förskyld, det blev ingen hård utekväll utan vi var trötta men nyktra när vi blev upphämtade av Maddies mamma.

Idag blev jag väckt tidigt, och min första tanke var "Var fan är jag" hade tydligen glömt bort att jag var hemma hos Maddie i Ljungbyholm. Men jag mådde piss, för min förskylning har blivit värre. Så nu är Maddie nere på stranden i det fina vädret och jag sitter i baracken och väntar på att dö.

/Sannie

Tröttheten slår till igen

Fick skjuss till jobbet av Maddie idag eftersom jag inte kollat bussarna ordentligt och att gick helt annorlunda på Söndagar, men i morgon så ska jag cykla till bussen och sedan kommer jag vara på plats en timme i förväg. Sedan så måste jag vara kvar en timme efter att jag slutat. Plus att jag jobbar det längsta passet i två dagar till, och det är verkligen samma trötthet som när jag jobbade på ICA i Torsås som slagit till. Men det är skönt att vara sov trött redan vid 10, då sover man mer regelbundet och man får lite struktur på vardagen. Men jag är ledig Onsdag och Torsdag vilket jag ser framemot, och då blir det utekväll med Maddie! Det kommer bli awesome!

//Sannie

Bitter på låssas

Idag pratade jag med min gamla handledare från ICA, alltså chefen. Han undrade hur det var med mig och jag svarade stressigt. Så sant, idag var det folk i butiken precis hela tiden. Nu är det sommar på Öland, massor med sura turister som är sura på att vädret är skit. Sedan så har jag jättesvårt att hålla masken när de pratar med mig som att jag bor uppe på Öland året runt. Inget emot mina ölänningar till arbetskamrater, men jag har inte jävla koll på hur lite folk det är under vintern även om jag vet att det är betydligt mindre vilket turisterna också vet. Jag är lika mycket turist som dem bara att jag förmodligen vet mindre än dem för den mesta av min lediga tid rör jag mig mellan vägen från och till jobbet. Det tog två år för mig att få se Neptuni åkra, och det är något varenda jävla turist ser minst en gång när det är här.

Nej jag är bara bitter på låssas, för jag har inget att vara bitter över direkt. Jag är bara uttråkad och ensam just nu. Längtar tills i morgon då jag ska träffa Linski, Maddie och Clara. Jag ska även träffa lillebrossan en snabbis, för anledningen till varför jag snackad med min handledare så var det för att han skulle ge mig antingen godkändt eller underkändt vilket är de enda betygen. Jag fick godkändt, det känns skönt i alla fall. Det var min pappa som fick åka till ICA i Torsås och få de underskrivet, jag ska skriva under resten i morgon, likaså ska jag få underskrivet av min chef här om han ger mig underkändt så lär jag få ångest och inte våga jobba kvar. Haha, men hur stor chans är det?

//Sannie

Kärleks historia

Här kommer ett spel som jag spelade med min kompis Viggo för ett tag sedan, för er som är medlem på SH och läser min blogg lär förstår varför jag älskar Alexander Fraser, storebror till Benjamin Fraser. Ni som inte gör det lär förstå varför jag älskar att rollspela. Även om texten är lång lär ni inte ångra att om ni läst det, speciellt inte om ni gillar romantik. Här bjuder Viggo och jag på kärlek vid första ögonkastet.

Anledningen till varför den publiceras här är för att Alex är en ospelad karaktär och det här är alltså ett off-spel. Agnes är mugglare och sådana existerar knappt på SH så enjoy

Det är sensommar i Stockholm och innerstaden kryllade av turister och längs Drottninggatan i riktning mot Gamla Stan vandrar Alexander Fraser. Han är i klädd en tajt vit t-shirt som framhäver den gyllenbruna hyn han fått under sommaren, man kan även skymta den spänstiga kroppen av någon som hela tiden håller igång. Till den vita t-shirten bär han ett par slitna ljusblå baggyjeans och ett par deminfärgade sneakers. Ju närmre han kommer Gamla Stan ju mer folk blir det att trängas med. Tillskillnad från många andra gillar Alexander när det är mycket folk då han gillar att smälta in och bara iaktta. Det hände även att Alexander blev iakttagen själv då tjejer ofta föll för hans feminina drag tillsammans med den poppiga halvlånga frisyren. Det låg något magiskt över Gamla Stan i Stockholm och kanske var det som dragit Alexander dit eller så kanske det var ödet. Han hade gått ett tag och försökte kika in i de fönstren som han gick förbi så gott det gick, på en av de större gatorna fanns ett café som i övrigt såg väldigt mysigt ut. Men det som fångat hans uppmärksamhet var en flicka med stora blå ögon i det sötaste ansiktet han någonsin sett, runt ansiktet föll en stor vild man av blont hår. Hon hade precis slagit sig ner på uteserveringen, det fick Alexander att skynda sig in på det lilla caféet, han skulle beställa något han kunde äta för även om han inte var jättehungrig skulle han snart snällt be om att få slå sig ner bredvid den vackra flickan.

Agnes Danielsson, en ganska attraktiv tjej i tidiga tjugoårsåldern har precis satt sig ned på ett mysigt café med en latte och croissant framför sig. En av hennes söta väninnor har följt med för hon ville inte spendera eftermiddagen helt själv. Hon tar upp sin rosa mobil och skickar iväg ett sms innan hennes blåa ögon tittar på vimlet runtomkring sig. Sommaren har varit bra, hon har för det mesta legat på stranden med sina tjejkompisar, varit på några fester och såklart flörtat med killar som spanat in henne. Men för stunden är hon singel och njuter en aning av att slippa ge en person all sin uppmärksamhet. Efter att ha lagt ned telefonen i sin lilla svarta bag, leker hon med en blond hårslinga samtidigt som läpparna nuddar kaffemuggen och hon rycker till, för hett ännu. Det är varmt ute men svalt i skuggan och hon öppnar ytterligare en knapp på blusen så att den vita behåns broderade kanter skymtar fram. Tillsammans med blusen har hon svarta stuprörsjeans och vita Converse-skor på sig, hon hade först funderat på att ha högklackat men de var så obekväma att gå långa sträckor i. Skolan började om bara några veckor men hon hade inte bråttom dit även om hon trivdes med att studera mode.

Alexander köper en fralla som ser ut att innehålla ost och skinka, hade han inte haft bråttom att komma ut till flickan han nyss sett så hade han givetvis frågat. Nu hade han bara pekat för att snabbt betala för den och en kopp med svart kaffe. En varm känsla spred sig i magen när han såg flickan igen, och han tog några fasta steg mot bordet där hon och hennes väninna satt, det fanns en ledig plats och eftersom caféet i övrigt var ganska fullt kunde han skylla på att det var ont om platser.
"Ursäkta, kan jag sitta här?" Frågade han med klingande skotsk dialekt, hans röst var djup och en aning hesare än vad man först tänkt sig vid första anblicken av honom. Han hoppades innerligt att hon eller kompisen inte skulle neka.

Agnes, som precis sagt hur skönt det var utan killar omkring sig, tittar en aning förvånat upp på den utländska killen och glömmer genast bort orden hon nyss yttrat. "Javisst, varsågod." Ler hon med läpparna röda av läppglans och flyttar på sin väska så att stolen blir ledig. Kompisen ser drömskt på nykomlingen medan Agnes inte är speciellt intresserad av hans utseende. Nej, det var dialekten som fick hennes ögon att tindra och hon sträcker fram sin hand som rasslar lite av armbanden runt handleden. "Agnes." Hälsar hon och hoppas att han inte tycker hon är för framfusig.

Alexander känner hur hjärtat dunkar extra hårt när flickan sträcker fram den tunna handleden och vill hälsa, han ställer ner koppen med kaffe bredvid frallan och tar hennes hand. "Trevligt att träffas 'Aggness', Alexander" även om det kändes konstigt att hälsa på det sättet hade han snappat upp att det var så de hälsade här i Sverige, hade det varit hemma i Storbrittanien hade han presenterat sig som Mr Fraser. Han räckte även fram handen till väninnan som presenterade sig som Isabella, hon påminde om Agnes men långt ifrån lika söt. Fast det verkade ändå som Isabella var mer intresserad av honom. "Så bor ni här i Sthlm?" Frågade han sedan med ögonen fäst på Agnes hela tiden, han brydde sig inte om att han var ohyffsad mot kompisen för kanske skulle han aldrig träffa Agnes igen.

De skakar hand och hon fnittrar då han uttalar hennes namn fel, men varför rätta honom? Hon hade inte gillat sitt namn tidigare men i hans mun lät det så rätt. "Hej Alexander." Säger hon och ler sött, ja, hon vet att hon är vackrare än de flesta! Hon nickar sedan för att besvara frågan och väninnan viskar någonting till henne som får henne att blinka med ena ögat åt Alexander. "Hon undrar vart du kommer ifrån?" Att kompisen är blyg och inte vågar fråga själv har Agnes inga problem med, hon har alltid varit utåtriktad och social.

Alexander blir tvungen att slita blicken från Agnes en stund för att möta Isabellas blick, men återvänder snabbt till de blå ögonen. "Skottland." Svarar han med ett finurligt leende och gör likt många andra skottar och låter dialekten framträda tydligare så fort det kommer på tal var de kommer ifrån. Hans röst blir genast ännu djupare, och det skorrar lätt i rösten. Han tar en tugga av frallan som han låter blandas med kaffet han dricker, Agnes var väldigt framåt det skulle inte vara svårt att prata med henne. Han kände att det skulle vara bättre att först se om hon ville ställa frågor, innan han började. Det skulle inte kännas lika påträngande.

"Oh, Skottland." Hon strålar och kan inte låta bli att ryckas med in i rekreation av någon amerikansk kärleksfilm. "Jag har varit i London två gånger." Säger hon och blickar ned på sin kaffekopp innan hon långsamt ser upp på honom och hoppas att hon inte går bet med sin flörtteknik. "Vad gör du här?" Hon är väldigt nyfiken, det finns oändligt många anledningar till att folk från utlandet kommer till Stockholm. Dessutom kände hon på sig att han inte var som de flesta andra killarna som stötte konstant på henne. Det kunde vara skönt med lite brittiskt gentlemannasätt istället för de vanliga raggningsreplikera killarna här körde med.

Alexander dras med när Agnes pratar, hon är social och väldigt vacker helt klart en tjej Alexander skulle kunna slåss med sitt liv för. "Jag jobbar faktiskt, jag frilansar." Berättar han för Agnes, att Isabella sitter där har han redan glömt. "Vad sysslar du med?" försöker Alexander inflika för att visa att han är intresserad att höra mer om henne. Han stryker handen i nacken, medan han ler sött mot tjejen som får det är kittla längs ryggraden

"Frilansar?" Det låter så spännande och... exotiskt. "Själv pluggar jag bara, mode." Lägger hon till och har också glömt bort Isabella som börjar se sur ut. "Så, vad frilansar du som då?" Hon vill hålla igång konversationen så att han inte bara sticker med nästa flyg, en kille som han har hon nog aldrig träffat tidigare och då har hon ändå träffats en hel del killar.

"För lite olika tidningar i Storbritannien, skriver ofta längre reportage från olika länder." Berättade han för henne, för det kunde han säga utan att behöva avslöja att de flesta tidningar han skrev för tillhörde en helt annan värld än hennes. Ville hon ha bevis så fanns det artiklar publicerade i helt vanliga mugglartidningar. Det känns uppenbart att hon jobbar med mode, hennes kläder verkar planerad i minsta detalj, men samtidigt verkar hon mycket medveten om att framhäva sig själv. Han har lust att berätta för henne hur vacker hon är min avstår än så länge. "Hur vill du arbeta med mode då?" Frågar han sedan uppriktigt, för bara mode var ett stort område och visade hon sig kunnig kanske han kunde använda henne till något reportage. Han kunde inte låta bli att se rubriker som "Glamourösa Sverige" i huvudet till Elle UK, han hade alltid jobbet i bakhuvudet.

Hon nickar för att visa intresse och att hon faktiskt lyssnar då han berättar, hon tycker det låter så fascinerande och blir nästan avundsjuk på friheten han verkar ha. "Det måste vara ett spännande och roligt arbete." Ler hon och smuttar sedan på sitt kaffe, Isabella är det ingen som lägger märke till - allra minst Agnes. "Jo, jag utbildar mig till designer, jag avslutade bland annat en tecknarkurs innan sommaren började och nästa vår har skolan planerat ett studiebesök i Paris." Man kan se att Agnes brinner för sitt yrke, design och mode är verkligen hennes passion, ja kläder i allmänhet. Hennes ansikte är upplyst, hon gestikulerar mycket då hon pratar och rösten låter ivrig. "Har du gjort något spännande reportage om Paris?" Frågar hon efter ett tag och lutar sig närmare honom vilket får hennes byst att nästan slå över kaffekoppen. Ena armen låter hon vila på bordet medan den andra tvinnar en hårlock mellan fingrarna.

Att se hur Agnes brann för sitt intresse fick Alexander att tycka tjejen var helt otrolig, det var en egenskap han gillade hos henne och det var nästan som en liten eld brann runt henne. Det enda han kunde tänka på var att han måste träffa henne igen, egentligen ville han sitta och prata hela dagen på caféet men det var ju inte direkt möjligt. Agnes skulle snart bli uppmanad av sin kompis att de skulle gå vidare, och om ingen sa någonting då så skulle de inte ses någon mer gång. "Jo jag har haft en del jobb i Paris. Mycket mode förstås." Svarade han kort och log, såklart att hon skulle fråga om det och Alexander kände plötsligt att han hade något sorts försprång än de killar som satt och kikade över kaffekoppen några bord bort. Agnes drog verkligen uppmärksamheten till sig, om hon var medveten om det eller ej visste han inte. När något skulle funka så gällde det att kunna ge och ta, och han kunde definitivt ge massor till henne. ”Har du varit i Paris någon då?” Frågade han sedan och drack lite av kaffet medan han väntade på svaret.

Agnes lyssnade intresserad och stirrade nästan förtrollat på honom då han sade att han varit i Paris och jobbat. "En underbar stad, eller hur?" Hon ville ha det bekräftat eftersom hon själv aldrig varit där tidigare tyvärr. Så kom den frågan upp och hon såg lite förvånat på honom, var han tankeläsare? Idén fick henne att fnittra tyst och se förföriskt på honom. "Nej, inte än tyvärr. Men nästa vår blir det aktuellt, jag ska förhoppningsvis lyckas få en praktikplats där snart." Sade hon och kastade en blick på Isabella som såg ut att kvävas. "Ehm, Isabella pluggar ekonomi." Sade hon för att få med sig kompisen in i diskussionen och samtidigt undvika att bli lämnad ensam med Alexander. Han var en riktig drömkarl men hon litade inte riktigt på honom än, det var någonting han höll tillbaka.

"Du har alldeles rätt i att Paris är en underbar stad, det är ju något magiskt över den" svarade Alexander och log ett blygt leende. Paris hade verkligen varit kärleken stad, och att tro att Alexander levt som en munk hela sitta unga liv är inte det smartaste. Nej, det fanns mycket trevliga flickor i Frankrike och många söta för den delen. Han rodnade lite vid tanken, och tur så skymdes den mesta rodnaden av gyllen bruna huden, men det tindrade ändå i ögonen på honom. För när Agnes berättade att förmodligen skulle han sin praktik i Paris så kunde han inte låta bli att tänka tanken att få vara där med henne. "Men då kanske vi ses där ifall jag får något jobb, ska du vara på något av de stora modehusen?" frågade han sedan och avslutade koppen med kaffe, frallan var redan uppäten. När Agnes försökte dra med Isabella i så nickade Alexander bara instämmande, hon kunde gärna få berätta lite om sin utbildning även om han skulle ägna största tiden att uppmuntrande blickar på Agnes. Kanske skulle inte Isabella säga så mycket då hon kanske tagit illa upp nu när de nästan ignorerat henne.

Agnes strålade förtjust då han sade att Paris var en underbar stad, då hade de äldre högskoleeleverna verkligen porträtterat Paris perfekt med sina fina bilder som de tog med sig till skolan och visade för alla som ville se. Agnes lutade kinden mot handen på bordet och såg nästan förälskat på mannen framför sig. Första tanken som dök upp när han sade att de kunde träffas där när hon jobbade, var att det skulle bli alldeles för lång tid emellan, hon ville träffa honom NU ju. "Ja, det skulle nog gå för sig." Blev hennes kommentar istället och hon log sött. "Det vet jag ju inte än men förhoppningsvis kan jag få praktisera hos någon modeikon, men då måste jag få toppbetyg på allt jag gör... och att sitta uppe sena nätter och plugga har aldrig varit min grej." Hon fnittrar och känner plötsligt hur kompisen puffar till henne löst i sidan. Hon ser smått ignorant på Isabella som ser väldigt sur ut nu. "Jag går." Säger hon plötsligt och Agnes döljer ett välmående leende. "Vi syns imorgon." Säger hon bara, ler och vänder sig mot Alexander på en gång igen. Isabella fnyser högt innan hon stormar därifrån och Agnes känner sig lättad. "Mens." Är allt hon säger och blinkar med ena ögat. "Vart var vi?" Hon ser menande på honom och låter den andra armen vila på det lilla runda bordet så att Alexander när som helst kan röra vid den, om han nu vill. Hon ler åt sina tankar, den här killen kommer inte undan så lätt. Isabella får väl klara sig själv, Agnes har ingenting emot att lämna henne för Alexander, hur ofta får man tag på en skotsk underbar man?

Alexander gillade det faktum att Agnes väninna gick därifrån, hon hade bara varit ett jobbigt moment att ta hänsyn till ändå. Agnes blev också mycket öppnare i kroppsspråket, och de signaler hon sände till honom var utav intresse. Det var svårt för Alexander att bärga sig, att inte explodera i känslor, han hade hört att svenska flickor var försiktiga av sig och blev lätt skrämda. Men Agnes var annorlunda, kanske skulle han våga vara lite mer på när det gällde henne. "Ja, vart var vi?" upprepade Alexander med en lätt röst, och han visste faktiskt inte vad han skulle börja. "Vi pratade om Paris... Kärlekens stad" svarade han sedan på sin egen fråga och lekte med det faktum att han nu hade Agnes för sig själv, och han ville se hur hon reagerade. Kanske var hon en lika hopplös romantiker som han själv. Han la sina egna händer på bordet i närheten av hennes hand, men försöker att inte släppa henne med blicken som han utmanade henne med.

Agnes har bara ögon för Alexander nu och bryr sig egentligen inte så mycket om Isabella kommer fortsätta vara sur på henne i framtiden. Allt är tillåtet i krig och kärlek, tänker hon och ler förföriskt mot skotten framför sig. Hon släpper honom inte med blicken men är väl medveten om hur nära deras händer är. "Så, Mr Fraser", lika bra att köra med artighetsfrasen så att han inte tror någonting illa om henne, "vart bor du under din vistelse i Stockholm?" Hon ger honom en menande blick och hoppas att han inte tycker att hon är alltför framfusig. Samtidigt ser hon till så att lillfingret ”råkar” nudda hans hand och det pirrar till i magen. För att vara tjuguett är Agnes en aning mogen men samtidigt barnslig och kan inte hjälp att hon fnittrar lite. Kaffet har nog kallnat nu och croissanten är hon inte det mista intresserad av. Allt hon har i tankarna är Alexander Fraser.

Det går en stöt igenom kroppen när hennes lillfinger snuddar hans hand, och han känner välbehaget att hela grejen är på väg och rätt håll. Men han är inte sen att fatta vinken utan börja låta sina fingertoppar leka lite lätt med hennes fingertoppar. Han ler när hon kallar honom Mr Fraser, det var något speciellt i det när hon sa det, hon försökte ju inte vara formell utan snarare lekte med henne när hon sa det i den tonen. "Jag bor på ett halv snuskigt vandrarhem några tunnelbanestationer här ifrån." Svarade han ärligt, kanske för att det fanns bättre alternativ ifall hon ville ha något mer utav honom. "Hur bor man i Stockholm om man studerar?" frågar han sedan och tänker sedan att om han hade tur skulle hon visa hur hon bor. Förutom att Agnes var en mycket vacker och begåvad flicka så höll sig hela incidenten på samma nivå han varit med många flickor, kanske det var det som gjorde att de kunde gå så snabbt fram för att de egentligen inte hade några krav på varandra, att det bara var en lek.

Agnes blir positivt överraskad då han börjar "leka" med hennes fingrar och hon är glad att han är välvårdad, långa naglar eller smutsiga händer får henne alltid att rysa av obehag. Nu ryser hon istället av välbehag och flätar snabbt, men bestämt, sina fingrar runt hans, så att de nu håller varandras händer, och låter dem vila mot bordsduken. "Usch, det måste vara tråkigt. Jag kan rekommendera ett bra hotell som har bra priser också." Säger hon mjukt. Att han lite subtilt frågar vart man hon bor gör att hon nästan rodnar, tanken på att ta hem honom till sig är alltför lockande. Men, nu vill hon bete sig som en fin flicka framför honom och har ingen lust att bjuda ut sig som ett billigt stycke. Han ska minsann få använda varenda raggningsreplik han kan innan hon tar med sig honom härifrån. "Man bor i så kallade studentboenden, en del är lägenheter i höghus och andra har speciella hus i anslutning till skolbyggnaden." Förklarar hon och skjuter ifrån sig kaffekoppen och croissanten så att bysten inte hamnar där då hon lutar sig närmare honom. Folk som går förbi antar säkert att de är ett nyförälskat par men Agnes känner honom inte tillräckligt väl än för att vara förälskad.

Alexander förlorar sig nästan i Agens helt när hon plötsligt tar kontrollen och håller hans hand, hon hade kunnat göra vad hon velat om hon bara vetat om det. Egentligen hade han ingenting emot att bo på ett snuskigt vandrarhem, som journalist sökte man upplevelser och då kanske det inte var att bo på stadens finaste hotell om man såklart inte skulle göra något reportage om just det. "Det kan du va?" Retas han lite sött med henne och smeker tummen över hennes hand just för att han vill känna hennes lena hud. "Är det hög standard på studentboendena?" Frågar han sedan i ren formalitet, även om de leker vill han fortfarande inte vara för på. Nej, han vill försöka linda in henne i en värld av bomull och låta henne falla lika mycket som han själv, för även om han inte ville erkänna det så var det hon som hade kontrollen nu.

Hon småskrattar och nickar nätt medan hon tar bort den andra handen under hakan och lägger den ovanpå Alexanders händer. "Såklart jag kan." Mumlar hon och slickar sig på underläppen. "Boendet är alltid olika beroende på skolan, min högskola är generös. Jag har en stor etta med fransk balkong och ett fint badrum. Hissarna fungerar bra och om jag får något problem finns det alltid en vaktmästare man kan vända sig till." Hon ler och tittar upp i samma stund som en kompis till henne för syn på dem och hälsar glatt. Hon hejar tillbaka och vänder uppmärksamheten mot Alexander igen. "Stockholm är en stor stad, man känner de flesta känns det som." Det blir tyst ett tag och de sitter bara där med händerna som en liten hög på bordet. "Var i Skottland bort du?" Frågar hon nyfiket.

Hela tiden småleende och med något drömskt i blicken studerar Alexander Agnes som sitter så när att han kan känna doften av henne, det är sött och mjukt. Egentligen ville han säga massor med fina saker åt henne, men det var inte riktigt hans stil att ragga med ord, nej orden kom sen när han var säker på att de var lika. Han förlitade sig mer på kroppsspråket, och det hade hjälpt honom den här gången, för att utan att ens direkt sagt något så satt de och höll om varandras händer. "Oh det låter fint, låter som den passar dig." Utbrister Alexander och kan riktigt se Agnes lägenhet framför sig. Själv hade han ingen sådan fast punkt som var hans eget, nej om det var ett ställe han alltid kunde återvända till så var hans föräldrars hem. Han var ju 24 år nu och ibland kändes det som han ville ha något eget. "Mina föräldrar bor i en större villa utanför Inverness i en by som heter Rosefield, väldigt lantlig miljö och det är skönt att tillbringa sina somrar där." Svarar Alexander, det skulle måla upp en bild av vilken slags kille han var jämsides den självsäkra journalisten som alltid var ute och reste.

Agnes nickar och njuter av uppmärksamheten samtidigt som hon är en aning tillbakadragen. Hon vet mycket väl hur det här kan sluta om hon sköter sina kort rätt men vill hon verkligen det? Och varför känns det hela tiden som om han håller någonting tillbaka? "Jo, jag trivs väldigt bra." Svarar hon och börjar bli en aning rastlös. När han berättar om sin hemby känner hon sig förtrollad, tänk att få växa upp sådär. Själv hade hon en pappa som var revisor och en mamma som arbetade på Huddinge sjukhus, familjen hade knappast ett dåligt liv men Agnes saknade spänningen och passionen. Att få studera och arbeta med det hon tyckte mest om, mode, var ju underbart men hon visste även att det fanns tuff konkurrens. Till slut orkade hon inte sitta still längre utan lossade sitt grepp om Alexanders hand och sköt ut stolen. "Vill du ta en promenad?" Frågade hon leende och hoppades att han svarade ja.


<

Läget just nu

Nu har jag packat mina saker som Maddie ska komma och hämta i morgon på morgonen, sedan får vi hoppas att jag inte råkat packa ner något viktigt så jag överlever tills på Torsdagen. Men på Torsdag åker jag först till Kalmar där jag ska köpa The Sims 3 tillsammans med min lillebror, sedan så bär det av till Nybro där jag ska spendera resten av dagen tillsammans med Linski och förhoppningsvis Maddie. Sedan är det Fredag och då ska jag ta min examen, efter det tänker jag sticka hem och spela lite The Sims 3 själv och för att slutligen Lördag morgon sätta mig på bussen till jobbet. Enda haken är jag inte ska till stugan utan ska åka till Maddies sommarställe (även hennes morfars hus) och bo där i en vecka. Det är så läget ser ut för min del.

Sedan att det inte händer något intressant just kan jag inte rå för. Det finns liksom ingen som tjatar på mig, ingen som säger att jag ska städa, gå och lägga mig. Finns inget att irritera mig på. Sedan så har jag inte tid att ha roligt. Men det blir förmodligen mer att skriva när jag bor med Maddie, vi har ju en så fruktansvärt rolig syn på allting.

I morgon kan jag säkert klaga på hur tomt det är här.

See ya

//Sannie

Svintrött

Efter att ha sovit max en timma innan jag skulle i väg till jobbet så har jag i alla fall kommit till den insikten att man jobbar bättre om man har sovit ordentligt. Jag har gjort så mycket små misstag idag att det är pinsamt, och jag måste verkligen ta tag i mitt sovande. Att jag skriver bättre när jag övertrött är en sak jag måste förbise, det tjänar jag tyvärr inga pengar på.

Fast idag har varit en hemsk dag om ser det utifrån hur min rygg har mått, så ont att jag fått lust att både gråta och spy. Sedan har det strålat ut till handen, riktigt jävla irriterande eftersom det är högerhanden. Just nu känns det varmt och uppsvullet i ryggen, och jag är svintrött. Jag sov två timmar nu när jag varit hemma, men lär ändå sova tidig, vilket är skönt. Men jag hoppas vädret tillåter att jag kan vara ute och gå i morgon för efter mitt desperata sms till mamma så ska det enlig henne hjälpa med att få igång cirkulationen. Hjälper inte om jag måste gå runt och krypa ihop under ett paraply, nej det var en ren pina att gå till jobbet idag.

Men nu har jag fått iväg mitt examensarbete, plus andra saker. Nu är det bara en skolgrej kvar och två underskrifter, sedan tror jag det inte finns så mycket att göra. Jo ta examen eller få veta att jag inte lyckats med det, och jag lovar då ger jag upp. Jag har inte orken att ta hand om sommaröland och skriva uppsats när jag behöver städa min stuga och sköta mig själv på samma gång.

Jag är såklart ledig i morgon, underbart.

//Sanna

Söv mig

Det är lite underligt, jag har bott här i nästan en månad och inte sett en spindel sen efter att Maddie räddat mig från en så har stället blivit invaderat, redan dödat tre stycken.

Sen en annan sak klockan är 03.26 och jag ska jobba morgonpasset på ICA, och så fort jag släcker lampan så blir jag pigg. Dumma jag som är onormal. Ska testa dricka ett te som heter kvällsro, fast jag vill nog ha ett som heter söv mig.

Jag är i alla fall klar med mitt examensarbete. Något bra i alla fall.

//Sannie

Grattis Pappa :)

Nu vill jag skriva en rolig sak, en sak jag fick veta idag innan jag skulle åka till jobbet. På min pappas förra jobb var det en hel rad varsel, och vi gick inprincip och väntade på att det var pappas tur att åka. Men istället så pushade vi pappa till att söka bidrag till en utbildning från jobbet och 10 månaders lön men inte behöver arbeta och sedan så får han helt enkelt sluta fast han inte jobbat de senaste 10 månaderna. Okej, man kan säga att han gått arbetslös med lön från sitt gamla jobb plus att han fått en utbildning.

Min pappa har utbildat sig till busschaffis, och idag så har han klarat den sista delen för att få sitt körkort och jag vill bara säga:

GRATTIS PAPPA DU ÄR BÄST!

Så till hösten så kör garanterat en av Sveriges trevligaste busschaffisar på Sveriges gator, finns ingen snällare som honom.

//Sannie

Kvällsbesök

Maddie har varit här ikväll och åkte nyss iväg med sin märkesbågar utan märke som hon har en hel samling av hemma, lite tråkigt men söta Maddiesar måste få sin sömn. Vi fikade gifflar och Madde hade köpt cola till mig som jag bett om, hon var en räddande ängel för det behövdes verkligen. Sedan satt vi och lyssna på musik, och diskuterade allt mellan himmel och jord. Bland annat vår unika grabbhumor som hade med våra grabbiga uppväxt att göra. Dock var vi inte så grabbiga när det dök upp en spindel, och åter igen så var Maddie den som fick rädda mig efter att jag rymt ut ur rummet. Men jag ser verkligen framemot när jag ska bo hemma hos Maddie i en vecka,även om det blir rörigt med arbetstider osv.


//Sannie

Onsdagsklubben

Innerbär helt enkelt att jag ska till Byxelkrok och ha lite trevligt med min underbara jobbarkompisar. Det kommer bli awesome!

//Sanna

Lite händer i alla fall

Idag har det hänt en hel del grejer, fast det började förstås inte fören jag åkt iväg till jobbet. En av de första sakerna jag gör är att vurpa på en hal fläck och får känna på känslan att flyga. Asgarv från mig och de andra i kassorna såklart. Härligt eftersom jag inte gjorde illa mig utan landade som ett riktigt stuntman proffs.

Sedan mindre roliga saker, satt i kassan när en pojke kommer inrusande och berättar för sin pappa att hans syskon börjat blöda och det kom blod från både näsa och mun. Jag blir som precis blir avbytt i kassan springer ut och möter pappan som bär på sin lilla dotter som har blod i hela ansiktet och blod på klänningen. Jag säger till att de kan följa med ut till personalrummet, samtidigt så kommer en rusch med människor så jag får lämna dem ensama i personalrummet. Trodde de skulle bli sura på mig för förra året fick jag skäll när jag lämna en person som gjort illa sig där. Men sen kom jag på att tjejen som gett mig skäll slutat så den här gången fick jag beröm istället.

Sedan var det en annan som har något emot kakan dammsugare som medföljer aftonbladet, och jag älskar den kakan. Men hon började snacka om att jag skulle föräta mig och det skulle komma kaka ur öronen på mig. Jag har ätit en under tiden jag jobbat där, grejt.

Men efter jobbet så åkte jag till en av tjejerna jag jobbar med och grillade lite, det var mysigt och i morgon så är jag ledig och då kommer familjen vilket är toppen. Sedan på kvällen så blir det hamnpuben med ICA Crew.

//Sanna