Xiwi

Nu sitter jag i Sthlm på bussterminalen, det var inte så hemskt som jag fruktade att det skulle vara. Men det är typ första gången jag är alldelse ensam sedan förra lördagen. Är man med en kompis så umgås man ju med varandra hela tiden, nu kommer det bli mycket tid för mig själv även om jag är hemma. Jag ska alltså tillbaka till verkligheten, och kanske inse på fullt allvar vad det är som har hänt. Allt känns så osannolikt eftersom min känslor fortfarande skuttar hej villt så fort jag tänker på honom. När jag väl sitter på bussen kunde det lika gärna varit resan till sthlm som jag varit på.

Jag tycker om Sthlm, och även om jag har vänner här så har jag inte samma anledning att komma hit som förut vilket känns skumt. Kanske just den tanken är lite sorlig, för nu har inga direkta band till Sthlm om man säger så. Äsch, får sluta vara så känslosam. Det kommer nya band, även om jag inte vill det just nu. För jag vill inte lämna allt det här, och vill inte klippa det bandet. Men det visste ni säkert redan.

//Sannie