Published with Blogger-droid v1.6.7
30 maj 2011
27 maj 2011
Inte mycket mer...
Som sagt, just nu är jag helt fast i den underbara serien Doctor Who. Är inne på säsong tre och snart sett hälften av den. Slutet av säsong två var extremt jobbigt, satt på tåget och såg det och ville egentligen bara gråta rakt ut. Fast det satt ju en hel skolklass där och många av dem blev väldigt nyfikna på tjejen som tittade på film på tåget. Det jobbiga hänger tyvärr med i säsong tre och man vill bara gråta lite, men jag tror det kommer kännas bra igen. Annars är serien underbart smart och rolig, helt enkelt bäst. Jag vill typ att alla ska se den, därför vill jag inte spoila något i bloggen. Se den!
Har säsong fyra på nerladdning, bara i fall jag kommer hinna se klart säsong tre innan jag åker till tillbaka till Linköping.
25 maj 2011
Bästa tågresan ever!
Published with Blogger-droid v1.6.7
Tuff, tuff
Sitter just nu på stationen och fular mig, alltså gör grimaser och tar bilder. Ska strax hoppa på tåget till Blomstermåla och sen buss till Mönsterås. Trött som ett litet as, men ska försöka hålla mig vaken på tåget och glo på Doctor Who. LÖV IT. *trött*
Published with Blogger-droid v1.6.7
24 maj 2011
Alla duger inte...
Under senaste tiden har jag följt tävlingen Just Legs, hur de har ändrat regler och liknande bara för att slippa vissa bidrag och framför allt slippa vissa bidrag som vinnare. Okej, det började som ett skoj från LadyDahmer, men det blev ju ganska uppenbart att många hellre såg henne som vinnare än de övrig stereotypiska bidragen. Det pågick en helt onödig omröstning. För vad betyder 9 poäng att dela ut från folket när juryn kan dela ut 36 poäng?
Fast så klart är det väldigt pinsamt att inte låta folket ha rätt, till och med Gillette och MTV vet att den med flest röster borde vinna. Så deras första lösning på problemet var att försöka fuska med rösterna. Under tiden LadyDahmers antal röster gick upp i en vanlig takt så kunde tvåan i tävlingen få 200, 300, 400 röster bara för att kunna gå om henne, problemet de inte hade räknat med var väl att folk som röstade hängde kvar på sajten och kunde följa när tvåan på bara några minuter rusade upp i poäng och förbi. Som tur var slutade det och de fick slutligen acceptera att LadyDahmer skulle stå som slutgiltig vinnare, i alla fall gällande rösterna.
Hon vann så klart inte hela tävlingen, men fick ett presentkort på 1000 kr och produkter från Gillette. Så hon vann något, vilket betyder att hon ska vara nöjd? Det handlar inte om det. Det handlar om att den här tävlingen trots folks röster visar klart och tydligt att inte alla duger.
Fast så klart är det väldigt pinsamt att inte låta folket ha rätt, till och med Gillette och MTV vet att den med flest röster borde vinna. Så deras första lösning på problemet var att försöka fuska med rösterna. Under tiden LadyDahmers antal röster gick upp i en vanlig takt så kunde tvåan i tävlingen få 200, 300, 400 röster bara för att kunna gå om henne, problemet de inte hade räknat med var väl att folk som röstade hängde kvar på sajten och kunde följa när tvåan på bara några minuter rusade upp i poäng och förbi. Som tur var slutade det och de fick slutligen acceptera att LadyDahmer skulle stå som slutgiltig vinnare, i alla fall gällande rösterna.
Hon vann så klart inte hela tävlingen, men fick ett presentkort på 1000 kr och produkter från Gillette. Så hon vann något, vilket betyder att hon ska vara nöjd? Det handlar inte om det. Det handlar om att den här tävlingen trots folks röster visar klart och tydligt att inte alla duger.
23 maj 2011
Igen...
Published with Blogger-droid v1.6.7
Doctor Who
Jag borde förstått det, men vadå inget är självklart fören det är bevisat. Började titta på Doctor Who i går, tänkte att jag skulle varva ner med ett avsnitt eller så innan jag gick och la mig. 07.00 idag hade jag sett 10 avsnitt och med endast fyra kvar på första säsongen. Det är en ganska töntig serie egentligen, men det är väl det som är så farligt, jag älskar töntiga saker (jag gillar seriösa saker också, jag lovar).
Det värsta är väl att det lär bli som med alla andra serier jag följt, man matar sig igenom avsnitten bara för att man vill ha allt, gärna på en gång. Lär väl andas och prata Doctor Who den kommande framtiden.
Ah, jag blir så irriterad, jag vet ju vart det här slutar. Bara ett avsnitt till, bara ett... Sena nätter och lite sömn. Varit där förut: Nana, Naruto, Dexter och mycket mycket mer. Dumma SHare, jag borde lärt mig vid det här laget att de oftast gillar bra saker.
Det värsta är väl att det lär bli som med alla andra serier jag följt, man matar sig igenom avsnitten bara för att man vill ha allt, gärna på en gång. Lär väl andas och prata Doctor Who den kommande framtiden.
Ah, jag blir så irriterad, jag vet ju vart det här slutar. Bara ett avsnitt till, bara ett... Sena nätter och lite sömn. Varit där förut: Nana, Naruto, Dexter och mycket mycket mer. Dumma SHare, jag borde lärt mig vid det här laget att de oftast gillar bra saker.
22 maj 2011
Tredje...
Tror jag måste träna musklerna kring munnen, kan absolut inte dricka, slutar allt för ofta att det rinner ut genom mungiporna istället för ner i halsen som det ska.
Andra inlägget idag
Nu känns det lite bättre, känner mig inte lika rastlös längre. Hoppas nerladdningen av Dr Who snart är klar så jag kan kolla in den där serien som så många på SH pratar gott om.
Annars är jag fortfarande negativ, yes, jag är en negativ människa, det går i släkten. Just nu har jag upptäckt att jag är allergisk mot ordet "Catchy". Mest på grund av att det används i meningen "Artisten suger men låten är catchy". Som om det är en okej förklaring till varför man lyssnar på en låt, men skäms lite över att det är just den där artisten som gör låten. Det är väl okej att man gör det, men jag blir bara trött på hur alla slätar över det på samma sätt. Sedan är den ständigt återkommande i meningar som "Du måste medge att den är lite catchy", ungefär som "Du måste medge att han ser bra ut" och jag är trött på medge saker som jag inte ens tycker. Vi kan vara vänner ändå. Med det menar jag också att ni gärna få peta på mig om jag vill få er att medge saker, inte alls min mening, det betyder förmodligen bara att min hjärna blivit infekterad.
Annars är jag fortfarande negativ, yes, jag är en negativ människa, det går i släkten. Just nu har jag upptäckt att jag är allergisk mot ordet "Catchy". Mest på grund av att det används i meningen "Artisten suger men låten är catchy". Som om det är en okej förklaring till varför man lyssnar på en låt, men skäms lite över att det är just den där artisten som gör låten. Det är väl okej att man gör det, men jag blir bara trött på hur alla slätar över det på samma sätt. Sedan är den ständigt återkommande i meningar som "Du måste medge att den är lite catchy", ungefär som "Du måste medge att han ser bra ut" och jag är trött på medge saker som jag inte ens tycker. Vi kan vara vänner ändå. Med det menar jag också att ni gärna få peta på mig om jag vill få er att medge saker, inte alls min mening, det betyder förmodligen bara att min hjärna blivit infekterad.
Grymt tråkig dag...
Alltså hjälp vad jag försökt hitta motivation, försökt gå ut och sätta mig i det härliga vädret och försökt bry mig. Inte ork en sekund, bara velat gå och lägga mig och somna om typ. Huvudvärk och magont, nja Söndagar är rätt onödiga dagar. Väntar på svar från en SHare så jag vet vilken karaktär jag ska ta in, kanske jag i alla fall får lite SH-pepp denna sega dag.
Ge mig sommardagar och glada skratt med underbar musik i bakgrunden. <3 Jag lovar att inte vara så negativ...
Ge mig sommardagar och glada skratt med underbar musik i bakgrunden. <3 Jag lovar att inte vara så negativ...
21 maj 2011
Kan själv...
Published with Blogger-droid v1.6.7
20 maj 2011
Sover inte...
Egentligen hade jag nog varit i Mönsterås just nu, men som fattig student så får man ibland tillbringa helgen ensam. 19:e var i alla fall en väldigt bra dag. Fick Arctic Monkeys nya skiva av bästigaste Pocksie, den har läckt ut lite tidigare, typ en månad. Vilken tur man kan ha! Spelat i några mycket trevliga spel på SH också, dessutom hjälpte Caileh mig så jag fick skriva 100000 inlägget i forum1, känns ju awesome det också!
Sen så har natten bara fortsatt, tog en nostalgitripp genom facebook och såg till att ladda ner Jamie Ts underbara version av If I were a boy. Tillslut hamnade jag så långt bak i tiden jag kunde 20 September och när min första vän var Maddie.
Enligt en gubbe ska jorden gå under kring 18.00-tiden den 21:a, lite tråkigt om det är sant, speciellt eftersom jag sitter ensam i Linköping! Fast är det sant så ska alla till himlen, så då ses vi på Lördag!
Sen så har natten bara fortsatt, tog en nostalgitripp genom facebook och såg till att ladda ner Jamie Ts underbara version av If I were a boy. Tillslut hamnade jag så långt bak i tiden jag kunde 20 September och när min första vän var Maddie.
Enligt en gubbe ska jorden gå under kring 18.00-tiden den 21:a, lite tråkigt om det är sant, speciellt eftersom jag sitter ensam i Linköping! Fast är det sant så ska alla till himlen, så då ses vi på Lördag!
16 maj 2011
Update
Ojoj, en hel vecka bara sådär! Angående min fot så blev det ingen vårdcentral, de hade ingen tid och tyckte jag skulle ringa 1177 igen. Kanske jag borde gjort det, men jag sket i det och tänkte att om foten blir värre så fixar jag tid. Måndag, Tisdag och Onsdag var ändå största underhållningen, liksom wow hela foten går i olika färger. Ont har det så klart gjort, men jag väljer ändå att leka doktor tillslut och bedömmer det som en stukning jag kan leva med. Nu har färgen försvunnit, visserligen är jag fortfarande öm på värsta stället, men eftersom jag inte ansträngt foten med undantag för Torsdagen (då jag fick springa runt halva campus eftersom de stängt ner busshållsplatser) så verkar den bli bättre.
Denna helgen har jag tillbringat hemma hos Robert och det har varit mycket TV-tittande. På Lördagen var det ju ESC och det blev lite för spännande när Eric Saade nästan vann. Såklart hade jag varit lycklig om han inte fick några röster överhuvudtaget, men en tredjeplats är bättre än förstaplats. Nej, jag är inte den som kan heja på Sverige för att det är Sverige. Jag kan inte skita i en text som är skitdålig och går emot saker jag står för. Folk säger skit i texten, låten är ju ganska catchy. Nej, ska man sluta lyssna på texten kan de ju sjunga precis vad som helst och då får folk tycka jag är barnsligt som kan jämföra det argumentet med att då hade de lika gärna kunnat varit en nazistisk låttext. Dessutom tyckte jag inte låten är catchy och jag håller fast vid att det var ett oerhört pinsamt bidrag Sverige skickade i år. Dessutom verkar ju även folk bara rösta för att de tycker han ser bra ut, ännu mer pinsamt, eller om det mest jobbiga är att folk antar att man ändå får medge att han är snygg. Nej, jag tycker inte det, sluta anta vad folk tycker. Fast det absolut mest pinsamma måste väl vara jag som ändå tittar på det, liksom är det inte uppenbart att halva tävlingen fungerar så, rösta på den som du tycker är snyggast och skit i texten. Vi får se om jag lyckas bojkotta det tills nästa år.
SH-världen har det blivit en del gjort i igen, jag har lyckats skriva två bakgrunder och startat två lektioner med Henry och börjat aktivera de lektioner som legat lite på is. Ska förhoppningsvis lyckas skriva en tredje snart så jag slipper tänka på det, att skriva bakgrund är det jobbigaste för att man måste lägga så mycket tid. Jag är ju den personen som vill vara klar direkt, lite skillnad att skriva ett inlägg där man skriver ett bra inlägg och väntar på något att reagerar på och sedan skriver ett bra inlägg till. Det tog mig ca två timmar att skriva klart vadera bakgrund och det krävs något extra för att komma in det flowet. Nu ska jag bara motivera mig själv att korrekturläsa dem också.
Aja, nu ska jag tillbringa en sista timme med Robert innan tåget går mot Linköping
Denna helgen har jag tillbringat hemma hos Robert och det har varit mycket TV-tittande. På Lördagen var det ju ESC och det blev lite för spännande när Eric Saade nästan vann. Såklart hade jag varit lycklig om han inte fick några röster överhuvudtaget, men en tredjeplats är bättre än förstaplats. Nej, jag är inte den som kan heja på Sverige för att det är Sverige. Jag kan inte skita i en text som är skitdålig och går emot saker jag står för. Folk säger skit i texten, låten är ju ganska catchy. Nej, ska man sluta lyssna på texten kan de ju sjunga precis vad som helst och då får folk tycka jag är barnsligt som kan jämföra det argumentet med att då hade de lika gärna kunnat varit en nazistisk låttext. Dessutom tyckte jag inte låten är catchy och jag håller fast vid att det var ett oerhört pinsamt bidrag Sverige skickade i år. Dessutom verkar ju även folk bara rösta för att de tycker han ser bra ut, ännu mer pinsamt, eller om det mest jobbiga är att folk antar att man ändå får medge att han är snygg. Nej, jag tycker inte det, sluta anta vad folk tycker. Fast det absolut mest pinsamma måste väl vara jag som ändå tittar på det, liksom är det inte uppenbart att halva tävlingen fungerar så, rösta på den som du tycker är snyggast och skit i texten. Vi får se om jag lyckas bojkotta det tills nästa år.
SH-världen har det blivit en del gjort i igen, jag har lyckats skriva två bakgrunder och startat två lektioner med Henry och börjat aktivera de lektioner som legat lite på is. Ska förhoppningsvis lyckas skriva en tredje snart så jag slipper tänka på det, att skriva bakgrund är det jobbigaste för att man måste lägga så mycket tid. Jag är ju den personen som vill vara klar direkt, lite skillnad att skriva ett inlägg där man skriver ett bra inlägg och väntar på något att reagerar på och sedan skriver ett bra inlägg till. Det tog mig ca två timmar att skriva klart vadera bakgrund och det krävs något extra för att komma in det flowet. Nu ska jag bara motivera mig själv att korrekturläsa dem också.
Aja, nu ska jag tillbringa en sista timme med Robert innan tåget går mot Linköping
9 maj 2011
Otroligt klantigt...
Jag är för klantig för glädjeskutt. Igår gjorde jag ett sådant där skutt i luften av lycka, bara för att det var så otroligt trevligt att prata med de fina SH:arna på Skype. Jag landar helt galet, på ovansidan av foten och det säger kraaas som när man knäcker alla fingrarna samtidigt. Smärtan som följer är nog den värsta jag känt, första tanken var ”Nu vill jag bara lägga mig ner och skrika, kanske kräkas lite”. Ändå tar jag mig in på toan för att kissa, hörseln börjar försvinna. Nej, jag bestämmer mig för att inte svimma på toan och lägger mig i sängen och tjoho vad det snurra och brusar högt i öronen. Ringer pojkvännen och pratar med honom tills det lugnat ner sig, avslutar sedan Skype-samtalet och ringer och pratar med Viggo. Hon övertalade mig att ringa sjukvårdsupplysningen och jag förlorade inget på det, fick många bra tips.
Idag känns foten väldigt stel vid området jag landade på, det är en bula som dök upp i går. Kan gå med foten, fast det gör riktigt ont och jag gissar att jag helst inte ska stödja mig på den. Har i alla fall beslutat att inte leka doktor själv och bedöma hur foten är skadad, så jag har ringt vårdcentralen som ska ringa upp vid 15.40. Får väl se vad dem säger. Skriver väl mer nu, tills dess ska jag bara sitta i sängen och tycka synd om mig själv *flina*
Idag känns foten väldigt stel vid området jag landade på, det är en bula som dök upp i går. Kan gå med foten, fast det gör riktigt ont och jag gissar att jag helst inte ska stödja mig på den. Har i alla fall beslutat att inte leka doktor själv och bedöma hur foten är skadad, så jag har ringt vårdcentralen som ska ringa upp vid 15.40. Får väl se vad dem säger. Skriver väl mer nu, tills dess ska jag bara sitta i sängen och tycka synd om mig själv *flina*
8 maj 2011
Sthlm - I få bilder
Som sagt tog inte speciellt mycket bilder under resan, men några blev det och såklart är det minnen från en helt underbar vistelse i Sthlm. Får säga tack till Maddie som åkte dit med mig. Det var två toppen dagar! :)
Nervös Maddie på tåget till Sthlm. :D
Enda och skitdåliga bilden på scenen, men som sagt, AM stod på scenen! :D
I gamla stan, påväg mot frukost, en snabb shopping och bussen hem.
Frukost på stan
Bild Maddie tog på mig. :)
Nervös Maddie på tåget till Sthlm. :D
Enda och skitdåliga bilden på scenen, men som sagt, AM stod på scenen! :D
I gamla stan, påväg mot frukost, en snabb shopping och bussen hem.
Frukost på stan
Bild Maddie tog på mig. :)
7 maj 2011
Och så lite klipp...
Så här nära stod vi, inte vi som filmade, men det är verkligen precis bakom den som filmar. När showen väl började så hade stod vi så packade så trots att vi ville kunde vi inte få fram kamera. Så inga egna bilder eller filmer från konserten. Lite synd.
Beviset på att vi var där. Vid 01:25 hör man Maddie och sen hör man mig. Arga som bi, men gud vad Maddie och jag skrattar gott åt det här. :D
Beviset på att vi var där. Vid 01:25 hör man Maddie och sen hör man mig. Arga som bi, men gud vad Maddie och jag skrattar gott åt det här. :D
Arctic Monkeys - En dag jag inte vill glömma
Nu ska jag göra ett försök att få ner en liten historia om den mycket speciella dagen 5/5 2011. Måste vara en av de bästa konserterna jag någonsin varit på, inte för att jag varit på speciellt många. Men bara magpirret och de underbara rysningarna som inte vill lämna kroppen talar för sig själv. Det kan också bero på att det känns overkligt, var jag där? Såg jag dem verkligen? Historien började ju egentligen fyra-fem år tidigare när Maddie på en engelskalektion berättade om Arctic Monkeys och spelade en låt. Minns fortfarande hur tagen jag blev då. Så det var väl självklart att Maddie och jag skulle gå på den här konserten.
Strax innan tre anlände vi till Cirkus, vi tänkte minsann köa för att i alla fall få hyfsat bra platser. Det var inte speciellt många där vid den tiden, bara ca 40 st som hade fått fina siffror ritade på sin hand. Vi ville också ha siffror för vi skulle ju ändå köa ca fem timmar. Något annat jag också hoppats på var att vi skulle få snacka med andra AM-fans och det dröjde inte länge fören en minst lika vilsen person anslöt sig till oss. Kommer inte ihåg vad hon hette, men vi kan kalla henne 52. Slutligen fick vi tag på pennan och kunde markera vilket nummer vi var, trots att vissa som kommit efter oss fick de lägre nummer. Jag blev slutligen nr 50, Maddie 51 och vårt lilla sällskap 52. Det gick faktiskt väldigt snabbt att vänta, blev visserligen lite kaos när de släppte in folk första rummet så vi kunde sitta inne och vänta (Där vi även sällskapde med någa 60+). Då var det ingen kö helt plötsligt, de nummer vi fått verkade ganska obetydliga. Vid 19.00 så öppnades dörrarna och de skulle släppa in några av de som väntat längst, vi lyckades komma in vid första insläppet för att ställa oss i ytterligare en kö. Slutligen blev de som väntat allra längst insläppta först, vi kom inte med där, men då stod vi längst fram kön då, så när vi blev insläppta kunde vi knipa platser näst längst fram. Fruktansvärt men underbart nära scen och sen tidigare erfarenheter så vet man att det är ett jävla tryck och stök längst fram. Skulle man överleva?
Något jag missat var att det skulle vara ett förband, för på en sida hade stått att det inte skulle vara det och man skulle komma i tid för att bandet skulle startat direkt. Men förband blev det, riktig bra band, även om man just då mest funderade på hur man skulle orka både förband och Arctic Monkeys. Men Razika är ett band jag ska kolla upp lite mer.
Sen efter en mycket lång väntan kommer Arctic Monkeys ut på scen, hela publiken vibrerar, nu gäller det och när musiken börjar så exploderar det. All den spänning man byggt upp omvandlas till energi, man hoppar, skriker och sjunger med. De inleder med The View From The Afternoon och sedan bara fortsätter det med en helt underbart sammansatt spellista, där även några av de nya kommande låtarna smyger sig in.
Ungefär halvvägs när de spelar den nya The Hellcat Spangled Shalalala, så sker så klart det man hoppas slippa när man är på konsert. Tjejen framför mig lackar ut totalt för att hon inte tycker hon har tillräckligt utrymme för sina armar och hon anser att vi håller på att mosa henne. Anledningen är egentligen att Maddie och jag håller i staketet där framme för att inte mosa henne helt och hållet. Maddie och jag blir riktigt jäkla förbannade, det ingen jäddra VIP-plats hon står på och nej vi kan inte rå för trycket bakom oss. Sedan att det var uppenbart att hon ville försöka vara snygg längst fram behöver vi inte ens diskutera.
Dock blev det en väldigt kort irritation som räddades av Cornerstone, en av låtarna jag sett framemot mest. Återigen till den där underbara känslan som genomsyrade hela spelningen, allsången och en slags berusning av total glädje. Egentligen var allt roligt, allt från vakten som delade ut vatten och vi likt lydiga fågelungar stod med öppna munnar, Alex som gjorde en liten macarena till den nya Don't Sit Down 'Cause I've Moved Your Chair och tja så här efteråt var sura tjejen var humor hon med. Annars kändes ju det mesta som en stort lyckligt virrevarv som man inte riktigt kunde koncentrera sig på och allt blev mycket bättre av att man kunde känna samma lycka hos de runt omkring sig. Hur beskriver man det? Hur ska jag inte glömma beskriva något i detalj? Det känns omöjligt.
När allt var slut kände vi oss som överlevare och hade en konstig känsla mycket lik den när man är ny-kär. Vi var uppe i varv till tusen och flummiga via ICA för att köpa Cola och ända tills vi svettiga och stinkande landade hemma hos min storebror där vi skulle sova för kvällen. Dessutom höll sig lyckan i sig i drömvärlden. Drömde om massor med människor jag kände alla glada och det hela ackompanjerat till Arctic Monkeys musik. Jag vaknade så lycklig att jag nästan ville gråta, det är en ganska mäktig känsla faktiskt eller så skyller vi på mina hormoner.
Idag har jag mest tittat runt på internet och det finns massor med bilder och videoklipp. Allt kändes ändå fortfarande overkligt, i alla fall tills jag hittade ett klipp där man kan höra Maddie och Sannie fräsa av en viss tjej som betedde sig väldigt otrevligt. Så ja, vi var där! Angående recensioner jag läst så var nog Aftonbladet den som fångat det hela bäst, publikens hängivenhet och att det faktiskt är så Arctic Monkeys beter sig på scen. Vi åkte inte dit och förväntade oss att de skulle hoppa som galningar, det skulle vi sköta. Bandmedlemmarna ska faktiskt vara halvt avslappnade, lite borta, för man känner faktiskt ändå att de verkligen gillar att spela den musiken de spelar och de har energi även om Expressen inte förstod eftersom de förväntade sig något helt annat. Jag skulle blivit besviken om Alex Turner varit helt hysterisk på scen.
Okej, det här var långt från allt, men jag ska försöka lägga upp några av klippen och på något sätt känns det som att jag kanske kommer fortsätta tjata om detta och vara extremt töntig. Nej, jag tror ingen är speciellt intresserad av det här, nog mest för mig själv för att på något sätt fånga känslan och minnas den här kvällen.
Spellistan:
The View From The Afternoon
Brianstorm
This House Is A Circus
Still Take You Home
Don't Sit Down 'Cause I've Moved Your Chair
Teddy Picker
Crying Lightning
I Bet You Look Good On The Dancefloor
The Hellcat Spangled Shalalala
Cornerstone
Brick by Brick
If You Were There, Beware
Pretty Visitors
Do Me A Favour
When The Sun Goes Down
Encore:
That's Where You're Wrong
From The Ritz To The Rubble
Fluorescent Adolescent
Strax innan tre anlände vi till Cirkus, vi tänkte minsann köa för att i alla fall få hyfsat bra platser. Det var inte speciellt många där vid den tiden, bara ca 40 st som hade fått fina siffror ritade på sin hand. Vi ville också ha siffror för vi skulle ju ändå köa ca fem timmar. Något annat jag också hoppats på var att vi skulle få snacka med andra AM-fans och det dröjde inte länge fören en minst lika vilsen person anslöt sig till oss. Kommer inte ihåg vad hon hette, men vi kan kalla henne 52. Slutligen fick vi tag på pennan och kunde markera vilket nummer vi var, trots att vissa som kommit efter oss fick de lägre nummer. Jag blev slutligen nr 50, Maddie 51 och vårt lilla sällskap 52. Det gick faktiskt väldigt snabbt att vänta, blev visserligen lite kaos när de släppte in folk första rummet så vi kunde sitta inne och vänta (Där vi även sällskapde med någa 60+). Då var det ingen kö helt plötsligt, de nummer vi fått verkade ganska obetydliga. Vid 19.00 så öppnades dörrarna och de skulle släppa in några av de som väntat längst, vi lyckades komma in vid första insläppet för att ställa oss i ytterligare en kö. Slutligen blev de som väntat allra längst insläppta först, vi kom inte med där, men då stod vi längst fram kön då, så när vi blev insläppta kunde vi knipa platser näst längst fram. Fruktansvärt men underbart nära scen och sen tidigare erfarenheter så vet man att det är ett jävla tryck och stök längst fram. Skulle man överleva?
Något jag missat var att det skulle vara ett förband, för på en sida hade stått att det inte skulle vara det och man skulle komma i tid för att bandet skulle startat direkt. Men förband blev det, riktig bra band, även om man just då mest funderade på hur man skulle orka både förband och Arctic Monkeys. Men Razika är ett band jag ska kolla upp lite mer.
Sen efter en mycket lång väntan kommer Arctic Monkeys ut på scen, hela publiken vibrerar, nu gäller det och när musiken börjar så exploderar det. All den spänning man byggt upp omvandlas till energi, man hoppar, skriker och sjunger med. De inleder med The View From The Afternoon och sedan bara fortsätter det med en helt underbart sammansatt spellista, där även några av de nya kommande låtarna smyger sig in.
Ungefär halvvägs när de spelar den nya The Hellcat Spangled Shalalala, så sker så klart det man hoppas slippa när man är på konsert. Tjejen framför mig lackar ut totalt för att hon inte tycker hon har tillräckligt utrymme för sina armar och hon anser att vi håller på att mosa henne. Anledningen är egentligen att Maddie och jag håller i staketet där framme för att inte mosa henne helt och hållet. Maddie och jag blir riktigt jäkla förbannade, det ingen jäddra VIP-plats hon står på och nej vi kan inte rå för trycket bakom oss. Sedan att det var uppenbart att hon ville försöka vara snygg längst fram behöver vi inte ens diskutera.
Dock blev det en väldigt kort irritation som räddades av Cornerstone, en av låtarna jag sett framemot mest. Återigen till den där underbara känslan som genomsyrade hela spelningen, allsången och en slags berusning av total glädje. Egentligen var allt roligt, allt från vakten som delade ut vatten och vi likt lydiga fågelungar stod med öppna munnar, Alex som gjorde en liten macarena till den nya Don't Sit Down 'Cause I've Moved Your Chair och tja så här efteråt var sura tjejen var humor hon med. Annars kändes ju det mesta som en stort lyckligt virrevarv som man inte riktigt kunde koncentrera sig på och allt blev mycket bättre av att man kunde känna samma lycka hos de runt omkring sig. Hur beskriver man det? Hur ska jag inte glömma beskriva något i detalj? Det känns omöjligt.
När allt var slut kände vi oss som överlevare och hade en konstig känsla mycket lik den när man är ny-kär. Vi var uppe i varv till tusen och flummiga via ICA för att köpa Cola och ända tills vi svettiga och stinkande landade hemma hos min storebror där vi skulle sova för kvällen. Dessutom höll sig lyckan i sig i drömvärlden. Drömde om massor med människor jag kände alla glada och det hela ackompanjerat till Arctic Monkeys musik. Jag vaknade så lycklig att jag nästan ville gråta, det är en ganska mäktig känsla faktiskt eller så skyller vi på mina hormoner.
Idag har jag mest tittat runt på internet och det finns massor med bilder och videoklipp. Allt kändes ändå fortfarande overkligt, i alla fall tills jag hittade ett klipp där man kan höra Maddie och Sannie fräsa av en viss tjej som betedde sig väldigt otrevligt. Så ja, vi var där! Angående recensioner jag läst så var nog Aftonbladet den som fångat det hela bäst, publikens hängivenhet och att det faktiskt är så Arctic Monkeys beter sig på scen. Vi åkte inte dit och förväntade oss att de skulle hoppa som galningar, det skulle vi sköta. Bandmedlemmarna ska faktiskt vara halvt avslappnade, lite borta, för man känner faktiskt ändå att de verkligen gillar att spela den musiken de spelar och de har energi även om Expressen inte förstod eftersom de förväntade sig något helt annat. Jag skulle blivit besviken om Alex Turner varit helt hysterisk på scen.
Okej, det här var långt från allt, men jag ska försöka lägga upp några av klippen och på något sätt känns det som att jag kanske kommer fortsätta tjata om detta och vara extremt töntig. Nej, jag tror ingen är speciellt intresserad av det här, nog mest för mig själv för att på något sätt fånga känslan och minnas den här kvällen.
Spellistan:
The View From The Afternoon
Brianstorm
This House Is A Circus
Still Take You Home
Don't Sit Down 'Cause I've Moved Your Chair
Teddy Picker
Crying Lightning
I Bet You Look Good On The Dancefloor
The Hellcat Spangled Shalalala
Cornerstone
Brick by Brick
If You Were There, Beware
Pretty Visitors
Do Me A Favour
When The Sun Goes Down
Encore:
That's Where You're Wrong
From The Ritz To The Rubble
Fluorescent Adolescent
5 maj 2011
Typ kö
Published with Blogger-droid v1.6.7
1 maj 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)