Ännu en sömnparalys

Idag var det kalas hos Viggo, massor med god fika och man kan lugnt säga att det blev en intressant eftermiddag.

Var ganska trött, lyckades in somna fören 06.00 och jag får väl bara säga att jag lyckats med ytterligare en sömnparalys. Jag gillar det inte eftersom den lugnt var den var värst hittils, men jag var inte lika rädd nu när jag visste vad som hände. Vaknar som vanligt till att jag är förlamad, fast den här gången kändes det som jag blev knuffad ur soffan jag sov på, dessutom kändes det som något drog mig i benen. Första jag tänker är "Vilken tur att jag inte tittar, då slipper jag se den som drar mig" andra tanken är "Men va fan, det är bara en sömnparalys titta och slit dig loss". Jag försöker alltså titta, vilket är svårt ögonen vill slå ihop sig och när jag väl blir det som jag ser två världar, vilket var skumt. Överdelen av det jag ser är Viggos vardagsrum och under delen är någon mörk drömvärld. Lyckas i alla fall slita mig loss och jag är mest bara irriterad. Dessutom gillar jag inte att det blir värre, att jag faktiskt tror att något drar i väg med mig. När man läser om sömnparalys som står det att det kan förekomma hallucinationer och jag kommer bli ett nervrak om det händer, för jag hatar "demoner". Jag kommer inte vilja ligga förlamad och bli antastad av något som inte finns och knappt kunna andas... Då kommer jag förmodligen vägra att sova helt enkelt. Det värsta var att det den här gången förekom i sammanband med att de nämnde sömnparalys på tv, så gissa vem som inte är speciellt sugen på att sova när hon läst massor om just "demonerna".

Aja, nu sitter jag i Linköping, heller inte ulitmata stället att ha en sömnparalys. Man är ensam och känner sig mer utsatt. Kommer inte kunna åka till Robert fören på Torsdag, ev. Fredag men gud vad jag längtar.

//Sannie